Kolinlagring inom markanvändningssektorn i Örebro kommun – nulägesrapport och framtidsscenarier som underlag till klimatplan

Detta är en Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Miljövetenskaplig utbildning

Sammanfattning: Syftet med detta arbete är att utreda markanvändningens kolinlagringsförmåga i Örebro kommun och vilka konsekvenser olika typer av markanvändning kan få för klimatet. Detta för att undersöka möjligheten att inkludera markanvändningssektorn i kommunens nästa klimatplan. Resultatet visar att kolinlagringsförmågan för Örebro kommuns marker (exklusive sjöar och våtmarker) idag är 8 230 ton C/år. Om den aktuella översiktplanen genomförs kommer kolinlagringsförmågan att minska med drygt 60 %. Ett sätt att kompensera för detta kan vara att minska avverkningstakten med ca 9 % vilket 2030 skulle lagra motsvarande mängd kol. Då även sjöar tas med i beräkningen går kommunen från att vara en kolsänka till att bli en kolkälla gentemot atmosfären, häri ligger dock större osäkerheter än för övriga marker. Flera utvecklingsscenarier visar möjligheter att öka kolinlagringsförmågan. När kommunen beslutar över markanvändningen är det dock viktigt att man tar hänsyn till alla växthusgaser, deras olika uppvärmningspotentialer och effekter på andra miljömål. Därför behöver djupare studier göras inom olika utvecklingsscenarier. Att inkludera markanvändningssektorn i klimatplanen är innovativt och behöver utredas vidare. Det varierande landskapet runt Örebro och kommunens roll som planerare av framtida markanvändning ger goda möjligheter till en höjning av kolinlagringen. Rekommenderade kolinlagringshöjande åtgärder är sådana som även leder till positiva effekter för andra miljömål.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)