Economic Warfare or Countermeasures? EU Autonomous Sanctions Against Russia under International Law

Sammanfattning: Denna uppsats har undersökt det folkrättsliga ramverket bakom EU’s autonoma sanktioner mot Ryssland. Efter Rysslands folkrättsstridiga handlingar mot våldsförbudet och non-interventionsprincipen i Ukraina 2014, antog EU ett paket av olika åtgärder mot de som ansetts ansvariga och mot viktiga sektorer av den ryska ekonomin. Sanktionerna är autonoma eftersom de har antagits oberoende av någon resolution från FN:s säkerhetsråd i enlighet med Artiklarna 39 och 41 i FN-stadgan. Autonoma sanktioner är beryktat svåra att definiera och att rättsligt kategorisera. Om åtgärderna inte strider mot någon av EU-medlemsstaternas internationella förpliktelser, kan de fritt utövas som rättsenliga retorsionshandlingar. Om de däremot är i strid med en förpliktelse, kan de bara rättfärdigas som tredjestatskontraåtgärder i statsansvarsrätten. Huvudfrågan för uppsatsen har därför varit i vilken mån EU’s autonoma sanktioner mot Ryssland kan rättfärdigas som tredjestatskontraåtgärder. Först behövde dock frågan om de strider mot EU-medlemsstaternas förpliktelser enligt WTO-rätten i traktaten GATT och GATS undersökas. Reseförbuden, frysningarna av tillgångar och vapenembargot som införts av EU kan kvalificeras som retorsionshandlingar, men de finansiella restriktionerna och handelsrestriktionerna strider mot EU-medlemsstaternas förpliktelser till icke-diskriminering under WTO-rätten. För att kvalificeras som folkrättsenliga kontraåtgärder, måste de uppfylla vissa kriterier kodifierade av ILC i Artiklarna 49-53 ARSIWA. Dilemmat/problemet är att EU-medlemsstaterna inte kan anses som direkt skadade stater utifrån Artiklarna 42 och 49 ARSIWA. Eftersom förpliktelserna som brutits av Ryssland är förpliktelser erga omnes, gentemot hela det internationella samfundet, kan EU-medlemsstaterna göra Rysslands ansvar gällande enligt Artikel 48. Rätten för icke-skadade stater att vidta kontraåtgärder är dock en av de mest splittrande och kvarvarande frågorna i statsansvarsrätten. ILC undvek frågan genom att anta Artikel 54 ARSIW A. Genom att använda en rättsdogmatisk metod med ett internationellt perspektiv, har de allmänt erkända folkrättsliga källorna tagits hänsyn till för att finna svaren på forskningsfrågorna. Eftersom de primära folkrättsliga källorna ger liten vägledning, har innehållet i den internationella sedvanerätten mestadels tolkats och undersökts utifrån rättslig doktrin och judiciella avgöranden. Uppsatsens slutsats är att åtgärderna som strider mot EU-medlemsstaternas förpliktelser enligt WTO-rätten är tillåtna tredjestatskontraåtgärder. Den tyngre ståndpunkten i doktrinen är att de är folkrättsenliga, och åtgärderna mot Ryssland verkar uppfylla kraven, inklusive proportionalitet och nödvändighet. Emellertid är det uppenbart vad gäller dessa frågor att den generella rättsliga grunden för autonoma sanktioner kvarstår som svag.