Fotografisk diagnostik av Molar Incisor Hypomineralization: Test av validitet och reliabilitet

Sammanfattning: Molar Incisor Hypomineralization definieras som ett specifikt tillstånd orsakat av störningar i den tidiga fasen av emaljbildning av en eller flera permanenta första molarer med eller utan involvering av permanenta incisiver. Tidigare studier har visat att standardiserad intraoral fotograferingsteknik kan vara användbar för epidemiologiska studier av emaljdefekter. Denna studies syfte var att utveckla och utvärdera en fotografisk klassificering av allvarlighetsgraden av Molar Incisor Hypomineralization genom att studera metodens validitet och reliabilitet. 164, 10-12 åriga svenska barn granskades fotografiskt avseende prevalensen av Molar Incisor Hypomineralization. Först granskades endast första molarens ocklusalyta, därefter ocklusal- och buckalyta. Granskningarna jämfördes sedan med en tidigare utförd klinisk registrering, baserad på etablerade kriterier. Den fotografiska metodens validitet och reliabilitet beräknades. Vid beräkning av validiteten framgick att överensstämmelsen mellan den fotografiska och kliniska registreringen låg mellan 82-84 % på individnivå. Sensitiviteten för den fotografiska diagnostiken av ocklusalytorna var 48 % och specificiteten 95 %. Motsvarande siffror då buckalytorna inkluderades var 73 % och 88 %. Metodens reliabilitet resulterade i Cohens Kappa koefficienter som motsvarade ”moderat” och ”good” inom Kappa statistiken. Fotografisk klassificering bedöms användbar för diagnostisering av molar incisor hypomineralization, förutsatt att registreringen föregås av noggrann diagnostisk träning och kalibrering.