Sjuksköterskans rapportering - en risk för patientsäkerheten? En litteraturstudie om sjuksköterskors erfarenheter av rapportering
Sammanfattning: Bakgrund: Rapporten är ett värdefullt verktyg för sjuksköterskor och annan hälso- och sjukvårdspersonal och används dagligen. Rapporteringen kan ske både muntligt och skriftligt. Det finns strukturerade kommunikationsverktyg, såsom SBAR. Både WHO och Socialstyrelsen rekommenderar att hälso- och sjukvårdspersonalen ska använda SBAR. Rapporteringen är ett riskfyllt moment ur ett patientsäkerhetsperspektiv och det finns visst eller stort förbättringsbehov. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av rapportering. Metod: Litteraturstudien inkluderar elva kvalitativa studier. Databassökningen gjordes i databaserna PubMed, Cinahl, Scopus och PsycInfo. Artiklarna har lästs, kvalitetsgranskats med en modifierad granskningsmall och analyserats. I innehållsanalysen framkom 127 koder som placerades i kategorier och slutligen i teman. Resultat: Två teman och åtta kategorier togs fram. Under temat organisation och struktur framkom det att kommunikationsstruktur efterfrågades vid rapportering, organisationen prioriterar inte rapporteringen och hög arbetsbelastning och stress påverkade rapporteringen negativt. Under temat relationer och störande moment framkom det att skillnader fanns mellan den erfarna och oerfarna sjuksköterskans rapport, avbrott och andra störande moment såsom frågor mitt i rapporteringen påverkade rapporten negativt samt att tillit var en bidragande faktor för en lyckad rapport. Konklusion: Rapporteringen var värderad eftersom den hjälpte sjuksköterskorna att prioritera och planera arbetsdagen. Det framkom att det fanns risker för patientsäkerheten vid rapporteringen. Det kom även fram vad sjuksköterskorna karaktäriserar som en bra rapportering. När det förekom brister äventyrades patientsäkerheten och möjligheten till god omvårdnad.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)