Bonussystemens effekt på hedgingaktiviteter : Oljeindustrins val av riskhantering

Sammanfattning: De senaste årens skandaler gällande enorma bonusar och fallskärmar till företagsledningar har orsakat ramaskri bland allmänheten. Detta har lett till mer forskning kring företagsstyrning och kompensationsstrukturer,där forskare ställer sig frågorna; Vad är det bästa incitamentsystemet? Hur motiverar man en verkställande direktör att arbeta i aktieägarnas intresse, samt hur påverkar olika incitament företagens risktagande? Detta är alltsåett mycket omdiskuterat ämnemed många olika åsikter, och där det inte finns ett allmänt vedertaget svar på dessa frågor. De vanligaste påståendena är att aktier som incitament får ledningen att minska sin riskexponering och därmed öka de utförda hedgingaktiviteterna, medan ett optionsinnehav får dessaatt vilja öka risken företagetutsätts för.Det finns också forskare som påstår att finansiella incitament inte har någon inverkan på ledningens val av hedgingintensitet, och att detta styrs av andra faktorer inom ett företags struktur. Av dessa skiljaktigheter fann vi ett intresse att studera hur dessa variabler ser ut inom en branch som är väldigt utsatt för risker, och där hedging anses vara av extra stor vikt, nämligen oljebranchen.I denna studie har vi därför valt att undersöka 51 företag verksamma inom oljeindustrin och som alla är registrerade på den amerikanska börsen. Genom studerandet av dessa företags hedgingaktiviteter och kompensationspaket i form av aktier och/eller optioner har vi i syfte att besvara uppsatsenshuvudsakliga frågeställning: Hur påverkas oljeföretagens riskexponering av ledningens bonussystem?För att djupare kunna förstå den data vi samlar in och de resultat vi genererar har vi i vår teoretiska referensram belyst de mest centrala teorierna kring studiens ämnesområde, nämligen Agentteorin och Stewardshipteorin. Dessa teorier motsäger varandra kring motivationsfaktorer hos ledningen, där Agentteorin fokuserar på finansiella incitament som den största moroten för att sammanställa ledningen-och aktieägarnas intresse medan Stewardshipteorin visar hur andra icke finansiella faktorer som VD'ns roll och erkännande av kollegor verkar som motivationshöjande. Vidare belyser vi andra teorier som kan ha någon inverkan på dendata och de resultat vi får fram, som till exempel nya striktare redovisningsregler, finanskrisens uppmärksamhet av orättvisa bonusar, moralisk risk hos ledningen och hur bonussystem påverkar hedgingaktiviteter. Efter studiens teoretiska grund har vi samlat in data kring urvalföretagens kompensationsystem och riskexponering. Vi har även kvantifierat hedgingaktiviteter och skalat dessa till företagens storlek för att få en rättvis bild. Utifrån detta har vi sedan utvecklat fyra hypoteser som avser att testa de samband som påstås existera mellan aktier och optioner och företags hedgingaktiviteter. Då det råder en stor oenighet om hur man på bästa sätt mäter hedgingintensitet har vi även använt oss av två olika mått som båda avser att mäta samma variabel, d.v.s graden av hedging.Vi har använt dessa två mått för att kunna kvantifiera graden av hedgingaktiviteter men även för att öka validiteten i våra slutsatser. Utefter en kvantitativ forskningsprocess testade visedan dessavariabler genom statistiska test som alla genererade samma resultat och slutsatser: Vi fann inget statistiskt signifikantstöd för att det ska existera ett samband mellan incitament i formav aktier och optioner och företagens hedgingaktiviteter år 2011 i oljeindustrin.