Djur i sinnet

Detta är en D-uppsats från Göteborgs universitet/HDK - Högskolan för design och konsthantverk

Författare: Margit Brundin; [2010-07-07]

Nyckelord: ;

Sammanfattning: Det har varit en intensiv vår med mycket energi och arbetsglädje. Jag har gått från att undersöka möjligheten att kombinerar abstrakt form med en figurativ form, till att fokusera på enbart det figurativa. Tyngdpunkten har legat på djurs ansikten och dess små förskjutningar och vinklingar. Detaljerna har spelat stor roll för mig och jag har suttit timtal och arbetat fram pälsstruktur. Det har varit viktigt att låta varje skulptur få sitt utrymme och jag har arbetat tills jag känt mig nöjd med utförandet. Efter mitt beslut om att inte arbeta med abstrakta former har jag med bestämda steg närmat mig mållinjen. Nytt för mig i detta arbete har varit att hänga min keramik på vägg och det har fått mig att fundera mycket kring olika presentationsmöjligheter. Till mitt examinationstillfälle valde jag att hänga mina porträtt i tre olika kompositioner eftersom att jag ville ta del av en diskussion kring det. Jag var överens med mina opponenter Gustav Nordenskiöld och Kennet Williamsson att mina skulpturer klarade sig bäst själva att de stod starkast utan tillägg. Vi diskuterade bland annat ramens negativa påverkan på keramiken och om jag skulle fortsätta med den, räckte det inte med billiga secondhand ramar utan jag skulle vara mer genomtänkt i vilken ram jag vill ha. Kennet kommenterade också mina kaniner som halvfabrikat, då han menade att det syntes att jag använt mig av en och samma grundform för ansiktet. Jag förstår vad han menar men jag tycker ändå att mina kaniner håller en nivå som jag står för och jag tycker om repetitionen som det medför att utgå från samma grundform. Jag når en starkare karaktär i de djuren som är modellerade från grunden. Det beror på att jag haft möjlighet att styra formen mer individuellt. Angående mina självporträtt har jag insett skillnaden mellan att modellera djur och människor. Jag har inte samma erfarenhet när det kommer till att skulptera en människa. Jag lockas dock av idén att jag förvandlas mer och mer till ett djur ju mer jag tänker på dem. Det får utvecklas i ett kommande projekt. Jag är glad att jag lämnade min grundidé för att få fokusera på ansikten för så här i efterhand anser jag att det skulle vara ett för stort steg att ta att både arbeta med figurativ och abstrakt form. De skulpturer som trots allt kom till känner jag mig nu mer mogen att arbeta vidare med. Mitt mål har varit att skapa mer naturlikt och att koncentrera mig på detaljer. Jag tycker jag kommit en bra bit på vägen och känner mig nyfiken på mina kommande projekt.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)