Matematikångest

Sammanfattning: I nyligen publicerade (2008-2013) vetenskapligt granskade artiklar i ämnet matematikångest, har i första hand artiklar som behandlar gymnasiet och högskolan studerats. Sökningen av litteratur har skett i två databaser, Summons och ERIC, med hjälp av boolesk sökning och ämnesord. Fyra frågeställningar har använts vid läsningen av litteraturen. I orsaker till problemet, II är matematikångest ett könsrelaterat problem, III finns det lösningar på pro¬blemet och IV aktuella metoder för att mäta matematikångest. Orsakerna till problemet har studerats utifrån medicinska orsaker eller känslomässiga och kognitiva orsaker. Medicinska orsaker är arbetsminnet, aktiviteter i högra hjärnhalvan, spatiala bearbetningsförmågan och kortisolnivåer. Orsakssambandet för kortisolnivåerna är ännu ej klart fastställt. Kognitiva och känslomässiga orsaker är självtillit, självreglerande förmåga, självförtroende och tilltro till den egna förmågan (self-efficacy). Andra orsaker som har betydelse för matematikångest är inlärningsstilar, undervisningssitu¬ationen och lärarna. Det finns inget klart svar på frågan om matematikångest är ett könsrelaterat problem. Både forskningsrapporter för och emot ingår i studien. Möjliga lösningar är att inte överbelasta arbetsminnet och att lära eleverna metakogni-tiva strategier. Bedriva undervisningen i små grupper och anpassning av lärstilarna till elev-gruppen. Matematik i kombination med andra ämnen leder till minskad andel matematikångest. Trygga lärare innebär en trygg miljö och mindre antal elever med matematikångest. Om lärarna är medvetna om elevernas inlärning och hur de mäter matematikångesten ökar möjligheten att komma till rätta med problemet.Utvecklingen av metoder för att mäta matematikångest sker i olika delar av världen. De nya metoderna utgår alla från ett mindre antal påståenden jämfört med tidigare modeller som var mycket omfångsrika.