Jämställdhet i styrelserummet - en juridisk fråga

Sammanfattning: Om man säger kvotering och i synnerhet könskvotering får de flesta personer en skeptisk min. Det är ett omdebatterat och aktuellt ämne, som man var och varannan dag hör om på TV eller kan läsa om i tidningar och tidskrifter. Debatten om könskvotering till aktiebolagsstyrelser har främst förts av våra politiker och företrädare för näringslivet. Men när Justitiedepartementet i juni förra året gav Catarina af Sandeberg i uppdrag att utreda frågan om en jämnare könsfördelning i bolagsstyrelser och utforma förslag till en eventuell könskvoteringslag, så lyftes frågan verkligen fram. Mitt syfte med denna uppsats är att utforska om en lag om könskvotering till bolagsstyrelser är rätt väg att gå eller om det finns andra bättre sätt att få in kvinnor i bolagsstyrelserna. Att det behövs fler kvinnor i våra bolagsstyrelser för att det ska bli jämställt råder det inga tvivel om. År 2005 var 16,1 procent av styrelseledamöterna kvinnor. Det råder inte heller några tvivel om att kvinnor och män idag är överens om att kvinnor ska ha mer makt och ansvar i näringslivet samt i samhället överlag. Men frågan som har ställts på sin spets i denna uppsats är om en lag om könskvotering, som i för sig skulle kunna vara juridisk möjlig eftersom den varken gör intrång på egendomsskyddet i RF och EG-rätten eller diskrimineringsreglerna enligt EG-rätten, är det bästa och kanske det enda sättet att gå tillväga på för att nå jämställdhet i bolagsstyrelserna. Jag tror inte det, utan istället tror jag att företagen, staten samt män och kvinnor tillsammans måste arbeta aktivt med olika åtgärder, som till exempel tydliga jämställdhetsmål, mentors- och utbildningsverksamhet, nätverk och aktiva rekryteringsprocesser samt att kvinnor måste börja ta för sig mer och män måste lära sig att släppa in kvinnor, för att det ska bli en tillfredställande förändring mot jämställdhet i bolagsstyrelserna. Men dessa förslag kräver tid, kanske många år av behandling och inarbetning och jag är osäker på om regeringen och Sverige är beredda att vänta så länge, men det får framtiden utvisa.