Låsta positioner
Sammanfattning: Skogsstyrelsen introducerade nyckelbiotoper i början av 1990-talet som ett verktyg för att öka kunskapen om var höga naturvärden är fördelade i svenska skogar. Nyckelbiotoper har kommit att bli en kontroversiell fråga i skogspolitiken, vars utformning är baserad på principen att skogsägare är fria att bruka sin skog som de önskar så länge hänsyn för naturvärden visas vid avverkning. Kontroversen härrör från att nyckelbiotopsregistreringar på skogsägares marker har lett till att virket där blir osäljbart, till följd av hållbarhetscertifieringar som förbjuder försäljning och köp av virke från bestånd med höga naturvärden. Skogsägare menar att registreringarna medför en kränkning av svensk äganderätt, medan naturvårds- intressenter anser att nyckelbiotoper utgör ett nödvändigt kunskapsunderlag för skyddet av skogens biologiska mångfald och för certifieringarnas trovärdighet. Uppsatsen undersöker argumenten som de två sidorna anger för sin sak i debatten, och vad dessa argument kan belysa om den svenska skogspolitikens tillstånd. Resultaten visar att debatten styrs av skogsägaropinionens ifrågasättande av nyckelbiotopsbegreppet, och de ekonomiska bortfall som registreringen har medfört. De positivt inställda debattörerna anvisas till rollen av försvarare, där argumentet att nyckelbiotoperna är gynnsamma för skogsbrukets framtida tillväxt är styrande. Debatten visar på djup splittring mellan parterna, vilket antas bero på hållbarhetsomställningens komplicerande inverkan på skogspolitikens målbild av delad naturhänsyn och kraftig virkesproduktion.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)