Sprickan i existensen. Existentiella perspektiv på livet under covid-19-pandemin
Sammanfattning: Syftet med studien var att skapa en större förståelse för de existentiella teman som aktualiserats under covid-19-pandemin. Vi ville undersöka hur dessa teman upplevts och hanterats, samt vilka eventuella nya perspektiv och förhållningssätt till livsutmaningarna (Yalom, 1980) som tagit form. Ambitionen var att belysa de existentiella aspekterna av att vara människa under en pandemi, samt vad detta kan säga om att vara människa överlag. Med utgångspunkt i ett heterogent urval genomfördes tio semistrukturerade intervjuer som analyserades genom en existentiellt informerad hermeneutisk-fenomenologisk ansats. Resultatet presenterades i ett narrativ bestående av poetiskt kondenserade citat. Fem centrala teman framkom: (1) Pandemin fyllde deltagarnas tillvaro med ovisshet. (2) De upplevde förlust av rutiner, aktiviteter, relationer, mening och identitet, vilket väckte existentiell ångest. Det fick flertalet av deltagarna att (3) ställa om och (4) ta ansvar för sin nya situation för att försöka återupprätta det som gått förlorat. Erfarenheterna under pandemin gav upphov till (5) aktualiserade perspektiv på livsutmaningarna. Studien bidrar med kunskap om hur människor upplever och förhåller sig till allmänmänskliga livsutmaningar som alltid är närvarande, men som tenderar att aktualiseras under en kris. Den relationella aspekten av att vara människa framträder tydligt, och visar på i vilken hög grad vi blir till, tryggas och skapar mening tillsammans med andra.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)