Ett humant kärnvapenkrig? - En rättslig analys av IHL:s grundläggande principer i förhållande till kärnvapen

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att undersöka kärnvapens laglighet under IHL, med särskilt fokus på fem för rättsområdet grundläggande principer. Världens stater har förklarat sig vara bundna av IHL:s generella principer och kärnvapenstaternas praxis har bekräftat att principerna har relevans för kärnvapenanvändning under väpnad konflikt. Det är emellertid omstritt exakt vilka och hur långtgående begränsningar de generella principerna föreskriver i relation till kärnvapen. Efter en inledande presentation av distinktions-, försiktighets- och proportionalitetsprincipen samt förbuden mot användande av urskillningslösa vapen och vapen som orsakar överflödig skada eller onödigt lidande, ska principernas räckvidd i förhållande till kärnvapen studeras. För att besvara frågeställningen huruvida all kärnvapenanvändning är förbjuden enligt den internationella humanitära rättens grundläggande principer ska doktrin och juridisk argumentation, för och emot kärnvapens laglighet under IHL, analyseras. Uppsatsen visar att oenigheten i internationell juridisk debatt främst handlar om huruvida de s.k. taktiska kärnvapnen med kort räckvidd är möjliga att använda i obefolkade områden i förenlighet med IHL:s principer. Mot bakgrund av vad som är känt om också dessa kärnvapens oerhörda konsekvenser, särskilt vad gäller radioaktiviteten som vapnet frigör, kommer uppsatsen fram till att det finns ett absolut förbud mot kärnvapenanvändning under väpnad konflikt. Uppsatsförfattaren menar att en olaglighet i alla omständigheter kan härledas från försiktighetsprincipen och förbudet mot vapen som orsakar överflödigt lidande eller onödig skada. Mot bakgrund av den risk för upptrappning som följer kärnvapenanvändning och de politiska hinder som i dagsläget försvårar kärnvapennedrustning är slutsatsen om rättsläget på IHL:s område tillfredställande, utifrån ett kritiskt perspektiv.