Testamentstolkning: När, hur och varför?

Sammanfattning: Det huvudsakliga syftet med denna uppsats var att undersöka om regleringen kring tolkning av testamente är förenlig med principen om testators yttersta vilja. Syftet var även att utreda gällande testamentsrätt, redogöra för regleringen kring testamentstolkning samt beskriva vilka ogiltighetsgrunder för testamente som kan uppkomma. För att uppnå syftet har jag använt mig av en traditionell juridisk metod där lagar, förarbeten, rättspraxis och juridisk doktrin har studerats. Ett testamente är en strikt personlig rättshandling som uttrycker den avlidnes vilja beträffande kvarlåtenskapen och dess fördelning. Genom att upprätta ett testamente kan den enskilde frångå den legala arvsordningen och själv bestämma vilka som ska få ta del av egendomen. Testationsfriheten är dock inte helt obegränsad eftersom lagstiftaren har velat skydda främst två objekt. Dessa är bröstarvingar som har rätt till laglott och efterlevande make som har rätt till basbeloppet. Lagen uppställer dessutom vissa formkrav för upprättande av ett testamente vilka måste vara uppfyllda för att testamentet ska bli giltigt. Ett testamente kan även bli ogiltigt av andra orsaker och det händer exempelvis om testamentet upprättats under påverkan av en psykisk störning eller om någon har tvingat den avlidne att upprätta ett testamente. Om oklarheter beträffande testamentets innehåll uppstår vid verkställigheten av det, blir förordnandet föremål för tolkning. Med tolkning menas det arbete som görs för att fastställa ett testamentes faktiska innehåll och därmed fastställande av testators yttersta vilja. Tolkningen ska som huvudregel vara tydligt subjektiv och utgå från testators yttersta vilja. Om inte viljan kan utrönas används presumtionsregler som uttrycker vad en testator i allmänhet kan antas ha velat i en speciell situation. Uppsatsens resultat visar att tolkningen bör ske med stor försiktighet för att undvika feltolkningar av testators vilja. Rättspraxis har en viktig roll när testamenten ska tolkas i deras rätta ljus eftersom lagen varken kan eller bör reglera varje enskilt fall. Presumtionsreglerna kan generellt sett sägas vara förenliga med principen om testators yttersta vilja, med undantag för några specifika fall.