Skadestånd vid offentlig upphandling

Sammanfattning: Denna uppsats behandlar leverantörers möjligheter till skadestånd vid offentlig upphandling. De frågor som kommer att behandlas är under vilka förutsättningar en leverantör har rätt till skadestånd enligt lag om offentlig upphandling (LOU), huruvida det är möjligt för en leverantör att grunda sin skadeståndstalan direkt på skadeståndslagen (SkL) samt hur skadeståndet ska beräknas. Då lagstiftningen har starka ekonomiska inslag genom kravet på affärsmässighet har ett rättsekonomiskt perspektiv applicerats på arbetet. Uppsatsen behandlar offentlig upphandling ur en skadeståndsrättslig aspekt och därför behandlas först de allmänna förutsättningarna för skadestånd. Efter detta följer en beskrivning av den offentliga upphandlingens bakgrund, hur ett upphandlingsförfarande går till väga samt en presentation av de olika rättsmedel som regleringen erbjuder. En slutsats som presenteras i arbetet är att det inte är möjligt för en leverantör att grunda sin talan direkt på SkL då huvudregeln är att ett brott måste har skett för att en ren förmögenhetsskada ska ersättas. Det är inte heller möjligt att grunda sin talan på att skadan orsakats genom myndighetsutövning eftersom bland annat Lagrådet har uttalat sig om att offentlig upphandling inte utgör myndighetsutövning. En annan slutsats som följer av detta arbete är att LOU kan vid en första anblick ses som en mycket förmånlig reglering för en missgynnad leverantör, men att de beviskrav som uppkommer då leverantören ska visa på skada och adekvat kausalitet starkt begränsar dennes möjligheter till skadestånd. Det står även klart att leverantörens skyldighet att begränsa sin skada kraftigt beskär möjligheterna till skadestånd då en leverantör genom denna princip måste bevaka sina intressen och överklaga beslut av myndigheten. Detta medför att i det fall överklagandet bifalls lär myndigheten rätta sitt handlande och möjligheten till skadestånd för leverantören försvinner då denne inte längre har lidit någon skada. I det fall överklagandet avslås leder detta till att leverantören inte kommer att ha framgång med en skadeståndstalan då det redan är fastställt att något åsidosättande av LOU inte har skett. Genom detta blir det främst i de fall det rör sig om en otillåten direktupphandling som en skadeståndstalan blir aktuell. Här ställs dock leverantören inför andra hinder eftersom det blir en helt hypotetisk bedömning av vad myndigheten skulle ha satt för krav då inget förfrågningsunderlag har upprättats. Leverantörens svårighet att visa adekvat kausalitet mellan skadan och myndighetens agerande har lett till att HD funnit det motiverat att införa en viss bevislättnad, leverantören behöver inte styrka att han skulle ha erhållit kontraktet utan det är tillräckligt att denne gör sannolikt att så skulle ha blivit fallet. Vilka beviskrav som gäller, och även i vissa situationer vem som bevisbördan ska placeras hos, utgör dock ett något osäkert rättsområde där olika teorier har presenterats i den juridiska doktrinen.