Det oföljsamma barnet : En kritisk diskursanalys av pedagogers tal om emotionella avvikelser hos barn i förskolan

Detta är en Master-uppsats från Högskolan i Halmstad/Akademin för hälsa och välfärd

Sammanfattning: Nya examensmål har nyligen utformats för samtliga förskollärarutbildningar i Sverige. Dessa trädde i kraft den första januari i år, 2021, efter att regeringen konstaterat att skolan måste möta barn i neuropsykiatriska svårigheter, som exempelvis ADHD, på ett bättre sätt genom utökad kompetens på området. Sådana socioemotionella svårigheter har visat sig ge upphov till stigmatisering och diskriminering av barn i olika skolkontexter. I läroplanen för förskolan finns riktlinjer som säger att förskolan löpande ska arbeta med åtgärder mot diskriminering. Bland sådana åtgärder har inkludering blivit ett väl etablerat, men omdebatterat begrepp. Kritik har riktats mot gränsdragningen mellan det normala och det avvikande hos barn i förskolan och det finns kunskapsluckor i litteraturen kring konstruktionen av det emotionellt avvikande i förskolan. Studien har utgått från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv med kritisk diskursanalys som ansats. Syftet med studien var att beskriva och problematisera förskollärares tal om hur strategier, för inkludering av emotionellt avvikande barn, formuleras inom förskolan som diskursiv praktik. Kodningsscheman och markeringar i talet, enligt Goodwins (1994) beskrivning av hur den professionella blicken skapas, har legat till grund för utförandet av analysen. I de mest framträdande resultaten skiljer sig diskursen om det emotionellt avvikande barnet från diskursen om det inkluderade barnet. Ur ett normativt perspektiv blir det fysiska avståndet från barngruppen och leksituationer något avvikande. Ur ett inkluderande perspektiv blir barnets behov av lugn och ro istället viktigt att uppfylla. Även diskursen om interaktionen mellan pedagog och barn som ett slags maskineri utgör ett av fynden i studien. Diagnosen framställs i studien som något eftersträvansvärt för att få tillgång till en extra resurs i verksamheten. Samtidigt tyder resultatet på en ökad medvetenhet om relationella och miljömässiga faktorers påverkan på barns emotionella uttryck, jämfört med tidigare studier. Resultaten kan bidra till fortsatt forskning kring kategorisering av barn i förskolan och således till arbetet mot ökad barnhälsa.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)