Kreditgivaransvaret - en grund för jämkning?

Sammanfattning: Bankerna har alltid intagit en mycket viktig position och särställning i samhället. Detta har lett till att bankverksamheten kommit att utsättas för en omfattande granskning och kontroll. Genom lagstiftning har man försökt att skydda den enskilda individen, det vill säga bankkunden. Tidigt reglerades bankernas verksamhet genom bland annat krav på det egna kapitalets storlek och skyddsåtgärder som i huvudsak hade till syfte att skydda insättarna som kollektiv. Bankerna står även under tillsyn av Finansinspektionen som utfärdar allmänna råd och ser till att lagen följs. Även den enskilde kundens förhållande till banken regleras i viss omfattning bland annat genom SkbrL:s bestämmelser om presentations och legitimations klausuler. År 1992 trädde den nya konsumentkreditlagen i kraft och med denna infördes bestämmelser som innebar att bankernas kreditgivning kom att omfattas av tvingande lagstiftning. Anledningen till att regleringen blev mer omfattande och att konsumentskyddet stärktes var den finansiella kris som drabbade Sverige i början av 1990-talet. Det var också med denna kris som diskussionen om kreditgivaransvaret tog fart. Innan kredit lämnas skall banken, enligt gällande lagstiftning och god kreditgivningssed, genomföra en seriös kreditprövning. Huvudregeln är att kredit endast får beviljas om låntagaren på goda grunder kan förväntas fullgöra låneförbindelsen. Utöver detta krävs även någon form av betryggande säkerhet såsom fast eller lös egendom eller borgen. Frågan om banken gjort en fullgod kreditprövning behandlas primärt i uppsatsen, följt av kredittagarens sanktionsmöjligheter genom att rikta skadestånd mot kreditgivaren. Uppsatsen tar även upp den viktiga frågan om borgensmannens sanktionsmöjligheter gentemot samma kreditgivare, där möjligheterna till framgång också synes större. Kredittagarens sanktionsmöjligheter är små. Det skall mycket till för att en bank i dagens läge inte skall uppfylla kraven på en seriös kreditprövning. Bankerna undersöker numera noggrant en potentiell kredittagares möjligheter till återbetalning innan krediten beviljas. Annorlunda förhåller det sig dock med borgensmannens sanktionsmöjlig-heter. I rättsfallet NJA 1999 s. 408 blev banken skadeståndsskyldig sedan jämkning skett enligt 36 § AvtL.