Ledning av frivilliga inom krisberedskapen : En kvalitativ studie om nätverksstyrning av frivilliga och dess betydelse för samhällets resiliens

Sammanfattning: Bakgrund: Det säkerhetspolitiska läget globalt och framförallt i Sveriges närområde har försämrats de senaste tio åren. År 2015 beslutade Sverige för ett återtagande och uppbyggande av totalförsvaret. Det civila försvarets huvudsakliga målsättning är att värna om befolkningen, att säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna samt bidra till det militära försvarets förmåga. Det civila försvaret ska använda Sveriges krisberedskap som grundplattform. När allvarliga händelser inträffar i vårt samhälle riskerar ordinarie krisverksamhet att belastas hårt. Sendairamverket har belyst vikten av att involvera samhällets alla nivåer för att uppnå en god samhällsresiliens. Det betonas att organiserad frivillighet bör stödjas och utvecklas. Forskning i Sverige pekar på behovet av ytterligare forskning om ledningsförhållanden för att hantera frivilliga, då det saknas kunskap om hur frivilliga ska ledas och användas både före och under en kris. Syftet med studien är att undersöka hur offentliga aktörer hanterar organiserade och spontanfrivilliga idag med särskild fokus på ledning och styrning, hur de kan integreras i befintliga ledningssystem före och under en kris samt hur det kan bidra till samhällets resiliens.   Metod: Studien är en kvalitativ explorativ studie. Datainsamling sker genom intervjuer vilka sedan analyseras med kvalitativ innehållsanalys. Sex respondenter intervjuades via videoprogrammet Zoom. Respondenterna är individer som på central, regional och lokal nivå arbetar med eller berörs av frågan om hantering av frivilliga. En respondent är verksam som samordnare för frivillig verksamhet på regional nivå.   Resultat: Studiens resultat visar på att personliga relationer och tillit är en väsentlig del om och hur frivilliga inkluderas och används i krisberedskapsarbetet på lokal nivå. Resultatet visar att det på central nivå finns kunskap och vägledningar om hantering av frivilliga samt konceptet FRG som förespråkas. Resultatet visar på en fungerande modell för hantering av frivilliga på regional nivå. Kunskap om frivilliga, vilka de är och vad de kan göra varierar och är personbunden. Incitament till att hantera frivilliga utgörs framförallt av att undvika att frivilliga binder upp viktiga resurser från ordinarie verksamhet och offentliga aktörers tillgång till resurser.   Slutsats: Hantering av frivilliga sker genom nätverksstyrning men inte som uttalad metod. Offentliga aktörer knyter personliga kontakter med frivilligorganisationer och om graden av tillit är hög utvecklas samverkan mellan aktörerna. Studien visar på återkommande problem i integrering av frivilliga i ledningssystem, samt faktorer för fungerande ledning och styrning av frivilliga. Hantering av frivilliga innebär för samhällets resiliens en möjlighet att nå ut till samhällets alla nivåer. Det leder till effekter som till exempel mobilisering av resurser, folkförankring och att stöd och hjälp kan nå fram till sårbara grupper i samhället.