"Jag vet vad som är bäst för dig!" : Om barns rätt till delaktighet gällande omsorg

Sammanfattning: Den första januari 2020 blir barnkonventionen svensk lag. Den svenska lagstiftaren har redan vidtagit åtgärder för att transformera barnkonventionen i svensk rätt och det har konstaterats att svensk rätt överensstämmer med barnkonventionen. Trots detta har det i flera rapporter och studier visats att barns möjlighet att vara delaktig enligt barnkonventionen artikel 12 och rätt att få sitt bästa beaktat enligt artikel 3 inte tillgodosetts i tillräcklig utsträckning i frågor som rör deras omsorg. Uppsatsens syftar till att ur ett rättssociologiskt perspektiv utreda varför barn inte alltid tillåts vara delaktiga i tillräckligt utsträckning i frågor som rör dem. Detta görs genom att sätta artikel 3.1 och artikel 12 i relation till de svenska lagarna föräldrabalken, socialtjänstlagen och lag med särskilda bestämmelser om vård av unga. Författaren konstaterar att det föreligger normkonflikter mellan barnkonventionens bestämmelser och svensk lag samt att det inom respektive lag föreligger normkonflikter mellan olika bestämmelser. Det argumenteras för att detta är ett resultat av att lagstiftaren inte givit en tillräcklig vägledning i hur barnkonventionens artiklar ska tolkas i svensk rätt. Vidare framförs att barns möjlighet att vara delaktig begränsas av att svensk lagstiftning präglas av ett starkt skyddsperspektiv gällande barn. Vårdnadshavares bestämmanderätt inom socialtjänsten lyfts även som en bidragande faktor för varför barn inte tillåts vara delaktiga. Det föreslås att lagstiftaren genomför en reform på området med identifierade normkonflikter som utgångspunkt för att lösa denna problematik. Detta för att socialtjänstens beslut ska grundas på bra underlag samt för att ge barn en tydlig rätt till delaktighet.