Jämföra Protrombinkomplex International Normalized Ratio, PK (INR)- värdet, för plasma och helblod för kapillärt tagna PK-prover på instrumentet STA R Max (Stago)

Sammanfattning: Warfarin är ett läkemedel som används för att förhindra att högriskpatienter såsom de med förmaksflimmer får tromboembolism. Denna verkan uppnås genom att hämma de K-vitaminberoende faktorerna VII, X och protrombin och på så sätt minska blodets förmåga att koagulera. Att hitta rätt dosering av läkemedlet för warfarinbehandlade patienter har visat sig vara svårt eftersom det kräver regelbunden provtagning och påverkas av mat- och levnadsvanor. Det vanligaste sättet att mäta protrombinkomplexhalten är med venös plasma men det är även möjligt att använda sig av kapillär plasma. Helblod kan användas för mekaniska metoder som inte använder sig av optisk detektion. Fördelen är att helblod inte kräver centrifugering. Studiens syfte var att undersöka om det fanns en signifikant skillnad (p≤0,05) mellan helblod och plasma som används i den nuvarande metoden för kapillära prover och om det finns en skillnad i stabiliteten av dessa prov. Dubbla prover togs från 30 warfarinbehandlade patienter och 5 icke warfarinbehandlade individer. Ett av proven centrifugerades och analyserades på plasma, det andra analyserades på helblod. Resultaten visade att det fanns en signifikant skillnad (p≤0,05) mellan metoderna. Bland-Altman diagrammet visade att 95 % av helblodsproverna inte var högre än 0,25 INR och lägre än 0,14 INR. Detta har en låg klinisk inverkan. 4 Proverna förvarades i rumstemperatur i upp till 24 timmar och analyserades sedan om. Ingen förändring över 10 % kunde observeras i hållbarheten. Studien visade att trots att det finns en signifikant skillnad är det möjligt att ersätta den nuvarande metoden med plasma och använda helblod istället.