Vikten av en strukturerad transitionsprocess. En enkätstudie om barnsjuksköterskors erfarenheter av transitionsprocessen för ungdomar med övervikt och fetma

Sammanfattning: Bakgrund: Antalet ungdomar som idag lever med övervikt och fetma och som kräver långtidsbehandling har ökat. Detta kräver att vården bemöter ungdomen med respekt och kunskap. Då allt fler ungdomar tar med sig sin övervikt in i vuxen ålder behöver det finnas ett strukturerat transitionsprogram vid förflyttning från pediatrisk- till vuxenvård. Ett transitionsprogram bör fokusera på att maximera ungdomens potential och stärka självhanteringsförmågan. Det optimala målet med ett strukturerar transitionsprogram är att erbjuda hälso-sjukvård som är koordinerad, oavbruten, omfattande och utvecklingsmässigt anpassad. Det finns idag en begränsad kunskap om hur transitionsprocessen för ungdomar med övervikt och fetma är implementerad i den svenska sjukvården. Syfte: Syften med studien är att beskriva barnsjuksköterskors erfarenhet av transitionsprocessen när ungdomar med övervikt och fetma förflyttas från barn- och ungdomssjukvård till vuxensjukvård. Metod: Enkätstudie med barnsjuksköterskor med erfarenhet av att vårda ungdomar med övervikt och fetma med en deskriptiv analys som följd. Datainsamlingen genomfördes med webbaserade enkäter som bestod av 11 flervalsfrågor och en öppen fråga. Resultat: Majoriteten av barnsjuksköterskorna i studien uppger att deras enhet saknar ett formellt överföringsprogram samt en överföringskoordinator. De största hindren för en organiserad överföringsprocess var saknad av resurser och ekonomi, begränsat med tid och avsaknad av en överföringskoordinator. Ungdomen ska enligt resultatet få stöd för att utveckla sin självständighet och egenvårdskompetens. Fortsatt anser majoriteten av respondenterna att ungdomen bör bli överflyttad till vuxensjukvård när de har nått viss ålder, vilket anses vara 16 och 18 års ålder. Slutsats: Det som framkommer i studien är att det finns flertalet hinder för en organiserad transitionsprocess vilket relateras till brist på tid och resurser. Övergången bör ske vid 18 års ålder och det finns då svårigheter i att veta vem som ska ta över vården av ungdomen.