Kronisk sjukdom och arbetsförmåga bland personer med multipel skleros (MS) och reumatoid artrit (RA) : En systematisk litteraturstudie

Sammanfattning: Syftet med denna litteraturstudie var att studera vilka möjligheter arbetsterapeuten har att främja förmågan till fortsatt arbete för personer med MS och RA. Sökord: arbete, arbetsterapi, kronisk sjukdom, multipel skleros, reumatoid artrit Bakgrund: MS och RA är kroniska sjukdomar som främst drabbar personer i arbetsför ålder. Symtomen från dessa sjukdomar påverkar personernas arbetsförmåga i olika stor utsträckning. Arbetsterapeutens roll är att möjliggöra för personer att utföra aktiviteter i det dagliga livet som anses vara meningsfulla för dem. Med sina bedömningar och insatser kan arbetsterapeuten bidra till att möjligöra detta för personer som har förlorat förmågor p.g.a. t.ex. sjukdom. Arbetsterapeuten kan använda Internationell Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF) som en referensram inom rehabilitering på personer med svårigheter att utföra ett arbete. Metod: Systematisk litteraturstudie, där sökningar gjordes i databaserna Amed, Cinahl och Medline (Ebsco). Samma sökord och sökkombinationer har använts i de olika databaserna. 11 artiklar har valts ut ifrån den systematiska sökningen och tre har samlats in via en manuell sökning. Sammanlagt utgör 14 artiklar resultatet i denna studie. Resultat: Studier visar på att arbetsterapeuten kan främja förmågan att fortsätta arbeta för personer med MS och RA. Detta genom att ordinera hjälpmedel, ge information, anpassa arbetsmiljön och arbetsuppgifter. Arbetsterapeuten kan använda instrument som Worker Role Interview (WRI) och Work Environment Impact Scale (WEIS), för att bedöma arbetsförmågan hos personer med olika nedsättningar. Resultatet visar också på att det finns gemensamma faktorer på kroppsstruktur/kroppsfunktionsnivå som påverkar arbetsutförandet för personer med MS och RA, så som fatige/trötthet, smärta och funktionsnedsättning. Även faktorer i den fysiska och sociala miljön påverkar arbetsutförandet på så sätt att de nedsättningar som sjukdomarna ger kunde t.ex. leda till att personerna har problem att ta sig till och från arbetet och utföra sina arbetsuppgifter som tidigare. Familj, arbetsgivare och kollegor kunde både upplevas stödjande och hindrande relaterat till arbetsförmågan. Slutsatser: Denna litteraturstudie visar att arbetsterapeuten med sina bedömningar och insatser kan främja förmågan till fortsatt arbete för personer med kroniska sjukdomar. Det finns gemensamma faktorer både på kroppsstruktur/kroppsfunktionsnivå och i den fysiska och sociala miljön som påverkar arbetsförmågan för personer med kronisk sjukdom. Denna kunskap kan arbetsterapeuten använda sig av i mötet med dessa personer.