"Innan ögonkontakt så är det liksom outfitkontakt" : Ungas identitetsskapande genom visuella attribut

Sammanfattning: Jag har intresserat mig för hur vi människor använder kläder för att uttrycka vår identitet och kommunicera med vår omgivning, medvetet och omedvetet. Vi förhåller oss alla till normer, olika sammanhang och grupper när vi väljer kläder. Man kan genom klädval visa vem man är; smälta in eller sticka ut. I mitt examensarbete har jag undersökt hur elever – som går bild-estetiskt pro- gram på gymnasiet – i årskurs tre förhåller sig till kläder. Gymnasietiden är en viktig fas för ut- forskandet av identitet. Eftersom elever spenderar så mycket tid i skolan sker också en stor del av identitetsutvecklingen där. Som blivande bildlärare har detta väckt ett intresse hos mig kring hur klädvalen manifesterar denna process. Genom intervjuer har jag försökt få en inblick i hur dessa elever tänker kring valet av kläder och stil samt vad det har för betydelse i deras identitetsskap- ande. Studien grundades på en kvalitativ metod med fem stycken semi-strukturerade intervjuer. Det teoretiska ramverket som låg till grund för uppsatsen var i huvudsak det dramaturgiska per- spektivet av Erving Goffman.  Genom undersökningen har det framkommit att eleverna använder kläder som ett verktyg för att uttrycka identitet, de gör olika medvetna val när de väljer kläder för att kommunicera vilka de är och vill vara. Bild-estetisk linje möjliggör för eleverna att kunna klä sig som de vill eftersom det finns en tradition och norm på skolan att bild-esteter ska sticka ut i sin klädstil. Att handla second- hand blir ett sätt för eleverna att anpassa sig till sin grupp samtidigt som de kan uttrycka individu- alitet. De förhåller sig till olika sociala sammanhang samt kontext när de väljer kläder. Detta på- verkar också hur de väljer att framställa sig. Det som inspirerar eleverna allra mest i valet av kläder, är deras närmsta omgivning. Arbetet fick även ta sig uttryck i en gestaltning som visades på Konstfacks vårutställning 2021. Där ställde jag ut deltagarna i studiens outfitbilder samt min egen balklänning från min gymnasietid. Detta knöts ihop med en inspelning av en egenskriven, reflekterande text som växt fram under arbetsprocessen.