Alltings mått, världens ordning - om antropocentrism i poesi och Inger Christensens alfabet

Sammanfattning: Uppsatsen behandlar den i Inger Christensens författarskap centrala frågan om antropocentrism. Det vill säga frågan om människans plats i och förhållande till världen. Specifikt undersöks diktboken "alfabet" från 1981, och de formella medel som där tas i bruk för att representera världen utan det mänskliga subjektet som centrum. Uppsatsen visar också på den antropocentriska frågan som ett närvarande problem i Inger Christensens författarskap i övrigt, och placerar in "alfabet" i en historisk och estetisk kontext där frågan är viktig - den konkretistiska textsynen och den specifikt danska genren systemdikt. Till vidare perspektiv används Philippe Lacoue-Labarthe och Jean-Luc Nancys samt Maurice Blanchots teorier om romantikens litteratur i allmänhet och det romantiska fragmentet i synnerhet. Det sistnämnda blir särskilt väsentligt, då uppsatsen jämför Inger Christensens metod i "alfabet" med den tyske förromantikern Novalis fragment, och den anti-antropocentrism som råder där.