”Kommer det att vara på plats?” : – En analys av inställelsereglerna i 5 kap. 10 § RB

Sammanfattning: Den här uppsatsen behandlar de s.k. inställelsereglerna i RB:s femte kapitel. Frågan om hur rättegångens aktörer bör inställa sig ställdes på sin spets under coronapandemin och gav upphov till denna uppsats. I uppsatsen redogörs således för hur inställelsereglerna ser ut och hur de tillämpas. Uppsatsen är främst skriven med utgångspunkt i Ekelöfs teleologiska metod. Med andra ord har huvudsakligt fokus varit att utreda vilka de bakomliggande ändamålen med inställelsereglerna är. Inställelsereglerna har, för att söka svar på frågan om vilka ändamålen är, satts i sitt sammanhang, där jag utrett hur gällande rätt ser ut, hur de systematiskt förhåller sig till andra regler i RB samt hur reglerna förhåller sig till övriga grundläggande principer för den svenska rättegången. Då skillnader mellan fysiska och digitala möten belyses har även ett avsnitt tillägnats den psykologiska innebörden av digitalt deltagande. I arbetets slutskede har jag fört en diskussion kring hur jag anser att tillämpningen av reglerna i 5 kap. 10 § RB motsvarar det tilltänkta ändamålet bakom densamma och om det funnits utrymme för justering i detta avseende. Här har jag kommit fram till att, mot bakgrund av det jag kommit fram till under arbetet med uppsatsen, det finns skäl att se över dels hur tillämpningen av bestämmelsen i 5 kap. 10 § RB bör ske, dels hur utformningen av lagtexten bör vara. Den justering jag förespråkat är en mer extensiv tillämpning av reglerna samt en mer generös utformning av bestämmelsen vad gäller dels vilka aktörer som omfattas, dels hur lämplighetsbedömningen i 5 kap. 10 § fjärde stycket RB ska gå till.