Drivkrafter och en psykoterapeutisk process på vägen att bli psykoterapeut

Sammanfattning: Inledning: Vilka drivkrafter manifesta och latenta får den blivande terapeuten att påbörja och gå vägen till att bli terapeut? Vilka drivkrafter driver vidare? Hur kan de latenta drivkrafterna nås och förstås? Syftet med studien är att utforska drivkrafterna och betydelsen av en psykoterapeutisk process.  Frågeställningar: Hur beskriver terapeuten sina drivkrafter på sin väg att bli terapeut? Bildar drivkrafterna något mönster? Vilken betydelse har en psykoterapeutisk process på vägen att bli psykoterapeut?  Metod: Studien är en hermeneutisk fenomenologisk studie ur ett narrativt perspektiv. Den har genomförts som semistrukturerade djupintervjuer med öppna grundfrågor. Det insamlade materialet har efter att ha analyserats samlats i teman.  Resultat: Under arbetets gång har ett mönster blivit allt tydligare: drivkrafterna tillsammans med den existentiella kampen mellan ratio, ett rationellt förnuft och en emotionell sanning är en psykoterapeutisk process. Diskussion: Tillsammans ger drivkrafterna bilden av kampen mellan ratio, det rationella förnuftets sanning och känslans, den emotionella sanningen. Det är också bilden av den psykoterapeutiska processen som väg och nav i utbildningen och i livet, ett personligt integrationsarbete av teori, erfarenhet och metod. Detta åskådliggörs i uppsatsens text av de i de teoretiskt logiskt resonerande avsnitten som små pilar inskjutna lyrikcitaten, ett synliggörande av den emotionella sidan i människan, inflätad i det logiska, rationella tänkandet. Denna process är en reparation, ett försonings- och läkningsarbete intrapsykiskt och interpersonellt. Det är en självgranskning och ett personligt integrationsarbete, en integration av teori, metod, erfarenhet och personlighet som blir en väg till identitetsförståelse. Den psykoterapeutiska processen med egenterapi och handledning leder vidare och djupare i ett sökande efter drivkraftens upphov, dess grund och rotfäste: en väg med ett mål, men utan ände.