Mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen : Förutsättningar för friköp, upplåtelse och upphävande av renskötselrätten

Sammanfattning: Renskötselrätt tillkommer samer som är medlemmar i en sameby. Denna rätt grundar sig på urminnes hävd och sedvana och ett antal andra rättigheter, som att uppföra mindre byggnader och att jaga eller fiska, tillkommer till renskötselrätten.      På 1800-talet när den första renbeteslagen trädde i kraft var det tydligt vad marken ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen skulle användas till. Dessa marker var nämligen avsatta för samerna och renskötseln. Upplåtelse fick endast ske för de bofastas hästar eller nötkreatur som användes inom jordbruket. I 1928 års lag infördes även en möjlighet att upphäva renskötselrätten på vissa områden. Idag ser användningen av marken i de norra delarna av Sverige annorlunda ut än vid den 1886 års renbeteslags tillkomst. Det finns inte bara betydligt fler aktörer och intressenter utan också miljöaspekter att ta hänsyn till. Samtidigt ska samernas kultur och rennäringen fortsatt bevaras. Detta leder till konflikter mellan samer och övrig befolkning så som permanent- och fritidsboende.      Upplåtelse får enligt gällande lagstiftning ske om det inte innebär en avsevärd olägenhet för renskötseln. En upplåtelse innebär en avsevärd olägenhet till exempel om den sker på mark som används som flyttled eller kalvningsland för renarna. Det finns inte längre något bestämt ändamål som upplåtelse kan medges för. Ansökningar om upplåtelse bifalls bland annat för bostadshus, jaktkojor och turistanläggningar. För att rätt till jakt eller fiske ska kunna upplåtas krävs dessutom det inte innebär ett besvärande intrång för samernas rätt till detsamma.        I regeringsbeslut finns stöd för att hänsyn vid en upplåtelse även bör tas till bland annat bestämmelser om obrutet fjäll, områden av riksintresse för rennäringen enligt MB och detalj- och översiktsplaner enligt PBL. I gällande lagstiftning finns dock inget stöd för dessa hänsyn vid en bedömning om upplåtelse och en lagändring bör därför komma till stånd.      Prövning om upplåtelse görs av länsstyrelsen och kan överklagas till regeringen. Berörd sameby ska höras vid prövningen av en upplåtelse men deras samtycke krävs inte. Beroende ändamålet med avgiften har samebyn och Samefonden en rätt till avgift eller ersättning för den skada eller olägenhet som upplåtelsen medför.      Regeringen kan även förordna att renskötselrätten ska upphävas. Upphävandet kan begränsas i tid eller gälla för vissa befogenheter som ingår i renskötselrätten. Det kan dock endast ske för de ändamål som anges i 2 kap. ExprL, alltså för någon form av allmännyttigt ändamål. Ersättning för ett upphävande utbetalas till den berörda samebyn och Samefonden enligt en hälftendelning. Den utges för skada eller olägenhet. Med skada menas ekonomisk skada och olägenhet öppnar eventuellt upp för ersättning för ideell skada.      Ersättning enligt ExprL motsvarar den marknadsvärdeminskning som ingreppet medfört. Eftersom renskötselrätten inte kan upplåtas vidare eller säljas, går det inte att räkna på en marknadsvärdeminskning vid ett upphävande. I ett hovrättsfall som gällde ersättning för intrång i renskötselrätten räknades istället på kostnaden för inköpt foder till renarna. På denna beräkning tillkommer ersättning för annan ekonomisk skada och ett påslag om 25 %.      Slutligen beslutar regeringen om friköp av fjällägenheter eller övrig mark ovanför odlingsgränsen eller på renbetesfjällen. Materiella regler i lagtext saknas, istället finns vissa riktlinjer för bedömningen i två propositioner. Riktlinjerna innebär i korthet att den sökande bör ha någon slags anknytning till platsen som ansökan avser. Det kan till exempel vara att den sökande är boende eller bedriver näringsverksamhet på platsen. Även släktskap eller långvarig vistelse kan vara skäl för ett friköp. I alla fall får dock inte särskilda skäl tala emot ett friköp, så som att det kan innebära en avsevärd olägenhet för renskötseln.