Gabapentin : analgetisk effekt vid neuropatisk smärta hos djur

Sammanfattning: Få läkemedel har visat god effekt vid lindring av neuropatisk smärta och denna typ av smärtlindring är därför fortfarande en stor utmaning. Inom humanmedicinen har dock ett läkemedel innehållande gabapentin uppvisat god effekt vid smärta av denna karaktär. Gabapentin finns ej godkänt till behandling av djur men används allt mer inom veterinärmedicinen. Läkemedlet skulle kunna innebära lindring vid annars svårbehandlade tillstånd. Det är därför av intresse att granska den veterinärmedicinska evidens som ligger till grund för behandling med gabapentin vid tillstånd karaktäriserade av neuropatisk smärta. Denna litteraturstudie vill även belysa vilken kunskap som finns kring verkningsmekanism och analgetisk effekt. Både med gabapentin som enda behandling och i kombination med annan analgetika. Dessutom vilka skillnader som eventuellt finns påvisade mellan djurslag. Gabapentin är en substans som verkar genom att binda till α2-δ-subenheten hos de spänningsberoende kalciumkanalerna i ryggmärgens dorsalhorn och Ca+-inflödet till neuronet hindras. Frisättningen av excitatoriska neurotransmittorer minskar och en inhiberande effekt erhålls. Gabapentin har hög fettlöslighet och låg till obefintlig proteinbindningsgrad. Substansen distribueras till i princip alla vävnader och passerar blod-hjärn-barriären. Substansen passerar också kroppen nästintill helt ometaboliserad hos många djurslag. Hund är dock ett undantag. Hos hund metaboliseras approximativt 34 % av läkemedlet till N-metyl-gabapentin. Utöver hur läkemedlet metaboliseras förekommer också skillnader i oral biotillgänglighet mellan djurslag. Råtta absorberar nästintill 100 % av läkemedlet medan häst tar upp knappt 20 %. Även clearance, distributionsvolym och halveringstid varierar mellan djurslag. Häst har relativt låg clearance medan råtta har ovanligt hög. Den terapeutiska koncentrationen hos människa har visat sig vara plasmakoncentrationer över 2 μg/mL vilket också anges som målkoncentration i många farmakokinetiska studier på djur trots att evidens för att samma koncentration är terapeutisk även hos våra husdjur saknas. Smärtlindrande effekt har endast observerats hos försöksdjur och enstaka fallstudier på häst pekar mot att viss effekt finns även hos detta djurslag. Utöver den smärtlindrande effekten verkar gabapentin också vara ett relativt säkert läkemedel. Det finns några dokumenterade biverkningar hos människa i form av yrsel, perifert ödem och dåsighet. Ökad risk finns för patienter med njursjukdom eftersom gabapentin nästintill uteslutande utsöndras via urinen. Gabapentin är ett analgetikum som verkar mycket lovande för behandling av neuropatiska och kroniska smärttillstånd men evidensen är i dagsläget otillräcklig för att kunna rekommendera läkemedlet till våra husdjur. Läkemedlet används redan inom veterinärmedicinen trots att studier som relaterar farmakokinetiska egenskaper till smärtlindrande effekt saknas. För att säkerställa att tillräcklig smärtlindring fås krävs kunskap kring vilka plasmakoncentrationer som anses terapeutiska hos respektive djurslag. Väldesignade, kontrollerade kliniska studier efterfrågas därför för att säkerställa god analgesi vid annars svårbehandlade smärttillstånd.