Frihetsstraff och neutralisering : strategiska redogörelser och normbrott vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona under tidigt 1900-tal

Detta är en Master-uppsats från Lunds universitet/Historia

Sammanfattning: Uppsatsen undersöker normbrott och strategiska redogörelser kring dessa vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona under tidigt 1900-tal. Utifrån förhörsprotokoll kartlägger jag vilka normbrott fångarna begick och hur de agerade vid förhören. Vid analysen av de intagnas redogörelser använder jag mig av den kriminologiska neutraliseringsteorin. Majoriteten av alla normbrott hade sin grund i tystnadsbrott och att fången inte uppehöll sig på sin arbetsplats. Dessa småförseelser resulterade dock inte ensamma i rapporter. Den typiska rapportsanledningen uppstod då fången förargades av vakternas tillsägelser. Det var vad Max Weber benämner som ett affektivt handlade som ledde till att fångarna rapporterades. Då en fånge befann sig i förhör fanns det en överhängande risk att den kvalitativa aspekten av hans frihetsstraff skulle komma att öka avsevärt (detta kunde göras genom sådant som placerandet i straffcell, prygling och ”hårt nattläger”). För att avvärja detta hot använde sig fångarna av en mängd olika neutraliseringstekniker. Det extrajudiciella systemets utfall kunde dock svårligen pareras. Det interna straffsystemet framstår som mycket godtyckligt. Den intagnes rättsliga ställning var oerhört problematisk då fängelsepersonalen utgjorde både den anklagande och dömande parten. I detta maktasymmetriska förhållande hade fången oerhört svårt att göra sin bild gällande. Talande för detta är att inte i ett enda av de trehundra förhörsprotokollen som används i uppsatsen bedömdes anklagelsen som ett misstag.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)