Sponsring eller gåva? : En redogörelse för gränsdragningen utifrån ett inkomstskatterättsligt perspektiv

Sammanfattning: Sponsring är idag ett vanligt förekommande marknadsföringsverktyg som företag använder sig av för att nå ut till sin valda målgrupp. Sponsring förbättrar både företagets image, goodwill och uppnår sina försäljningsmål. Begreppet sponsring förekommer inte i inkomstskattelagen och det finns inga tydliga regler gällande avdragsrätten. Utgifter som tillhör kategorin sponsring behandlas därmed inom de allmänna bestämmelserna kring avdrag. I 16 kap. 1 § Inkomstskattelagen återfinns att sponsring är avdragsgill då det är en utgift för att förvärva och bibehålla inkomster och i 9 kap 2 § 2 st. IL finns det reglering gällande om det ekonomiska stödet utgörs av en gåva får inte avdrag göras. Min studie tar sin utgångspunkt i denna gränsdragning.  Syftet med studien är därmed att redogöra för den gränsdragningsproblematik som kan uppkomma. Utifrån en rättdogmatiskt metod har jag studerat hur HFD har bedömt rättsfall gällande gränsdragningen mellan sponsring och gåva. I och med den svåra gränsdragningen utgör praxis en betydande och vägledande roll på området. Med hjälp av rättsfallen har jag fått insikt i målen, HFD:s bedömningar och dess argument gällande om avdrag ska medges eller inte. För att sammanfatta HFD:s bedömningar gällande avdragsrätten kring sponsring är det viktigt att verksamheten kan visa att det inte handlar om en gåva. Företaget behöver visa att det handlar om en motprestation. Denna kan vara av antingen direkt eller indirekt karaktär för att medges. Det kan även handla om att det finns en stark anknytning till den sponsrade verksamheten. Även här visar rättsfallens avgöranden att det är viktigt att kunna styrka det här för att avdrag skall kunna bli aktuellt.  Studien visar att rättsfall som har liknande utgångspunkt ändå kan få olika utfall, det här blev tydligt i Arlamålet och Saltå Kvarn-målet. Det är därmed viktigt att utgå från det aktuella fallet och ta hänsyn till de sakomständigheter som finns. Det här visar även på att rättstillämpningen inte är helt förutsägbar. Det blev tydligt i rättsfallen som behandlar direkt och indirekta motprestationer. Då samhället är i ständig utveckling och nya omständigheter och aspekter tillkommer, samtidigt som det kommer nya fall med olika inriktningar kan en precisering av lagen vara svår att genomföra. HFD har också en betydande roll i och med deras prejudicerande domar och fokus kanske istället ska flyttas hit. Att HFD:s argument är tydliga för att kunna ge ledning till hur nästkommande fall bör bedömas.