Samspel och lärande i förskolan : En observationsstudie om sampelets betydelse för barns lärande i förskolan

Detta är en M1-uppsats från Örebro universitet/Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap

Sammanfattning: Det övergripande syftet med denna uppsats är att undersöka lärandet uttryckt i vardagliga samspelshandlingar mellan pedagog och barn i en förskola. Mer specifikt har vi intresserat oss för vilka förutsättningar pedagogerna skapar för barnens lärande och vilka mönster som framträder i dessa samspelshandlingar. De frågeställningar som ställs är: Vilka förutsättningar för lärandet skapas i samspel mellan pedagog och barn? Vilka samspelsmönster framkommer mellan pedagog och barn? Vilka intentioner synliggörs i pedagogers handlingar i samspel med barn? Studiens teoretiska referensram utgår från sociokulturell teori med särskild förankring kring barns lärande. Studien genomfördes på en förskola med barn i åldrarna 3-5 år samt med tre medverkande pedagoger. Samspelssekvenserna har dokumenterats med hjälp av videokamera och observationerna som transkriberats har haft fokus på samspelet mellan pedagoger och barn. Mer specifikt har vi tittat på lärandet som sker i dessa samspel. Via analyser har vi fått fram sex mönster vilka följaktligen är vägledande, uppmuntrande, styrande, rättande, tillrättavisande och ignorerande. Resultatet som framkommit via analysen visar behovet av ett reflekterande arbetssätt. Det innefattar såväl pedagogers barnsyn, kunskapssyn, förhållningssätt samt hur de ser på sitt pedagogiska uppdrag. Pedagogers förhållningssätt i samspel med barn har vi funnit nära sammankopplat med vilken intention de har i samspelet. Om pedagogerna har lärandet i fokus när de samspelar med barn så ges barnen större möjlighet till kreativitet, fantasi och inflytande. Om pedagogerna istället har en intention att barnen ska göra och svara rätt så ges barnen marginellt utrymme till att själva bidra med kunskap. Resultatet pekar också på att den traditionella synen på barn, kunskap och lärande inte helt har spelat ut sin roll. Samspelen i dessa sekvenser får då en förmedlande karaktär där kunskap överförs från pedagog till barn. Resultatanalysen visar också på gynnsamma samspelshandlingar där pedagogen utgår från barnens livs- och erfarenhetsvärld, vilket enligt oss skapar goda förutsättningar för barns lärande.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)