Förekomst av endoparasiter hos vuxna hundar i Sverige

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health

Sammanfattning: Målet med studien var att utföra en prevalensundersökning av endoparasiter i träck från vuxna svenska hundar. Urvalskriterierna var hundar över ett år från hushåll med maximalt tre hundar, varav två tilläts delta. Hundarna skulle vara friska samt obehandlade med anthelmintika och endektocider minst tre månader före provtagningstillfället. Provtagningsmateriel delades ut på djursjukhus och mindre kliniker runtom i landet. Djurägarna ombads att fylla i en remiss med frågor om ras, ålder, kön, hundens användningsområde, avmaskningsstatus, om hunden haft möjlighet att fånga bytesdjur och/eller om den vistades på hunddagis. Proverna samlades in under perioden januari till oktober 2014. Analyserna utfördes i samarbete med laboratoriepersonal på Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA sektion för parasitologisk diagnostik, medan de statistiska analyserna gjordes vid SLU. Totalt inkom träck från 303 hundar vilka delades in i olika grupper beroende på ålder (1-2 år, 3-4 år, 5-8 år och ≥9 år), användningsområde (sällskap, jakt, bruks/utställning och avel) och avmaskningsstatus (avmaskad 3-6 mån sedan, avmaskad 6-12 månader sedan, avmaskad ≥12 mån sedan och aldrig avmaskad). Alla prover analyserades med avseende på parasiter efter flotation i mättad ZnSO4 med centrifugering, för påvisande av nematodägg och vissa protozoer som Giardia spp, Cystoisospora (Isospora) spp och Sarcocystis spp. Av dessa 303 analyserades 129 prover även med Baermanns trattmetod för påvisande av Angiostrongylus vasorum, Crenosoma vulpis och Oslerus osleri. Parasiter påvisades hos 7,9 % (n=24) (konfidensintervall, CI 95 % 4,9 - 10,1) av hundarna. Ingen hund var positiv för mer än en parasit. Åtta hundar hade Giardia spp. (2,6 %), sju Toxocara canis (2,3 %), fyra Uncinaria stenocephala (1,3 %), två Sarcocystis spp. (0,6 %), och vardera en hund Trichuris vulpis, Cystoisospora ohiensis och Eucoleus aerophila (0,3 %). Alla prover som analyserades med Baermanns trattmetod utföll negativt. Sammanfattningsvis var en större andel tikar än hanar infekterade med endoparasiter. Den totala prevalensen var något högre hos hundar som var ≤ 2 år (11,5 %), än hos äldre åldersgrupper (6,9 - 8,1 %). Nematodägg påvisades främst i träck från hundar ≥ 4 år (77 %). Förekomst av endoparasiter ökade gradvis med tid sedan senaste avmaskning. Ett samband sågs dock även mellan ålder och tid sedan senaste avmaskning. Eftersom yngre hundar i allmänhet var avmaskade mer nyligen än äldre påverkades sannolikt dessa samband av varandra. Prevalensen var något lägre hos bruks-/utställningshundar (5,9 %) jämfört med hos sällskaps- och jakthundar (8,6 respektive 8,4 %). Hundar som konsumerat bytesdjur hade en statistiskt säkerställd högre prevalens än de som inte gjorde det (20,5 % respektive 5,7 %). Prevalensen var även något högre för hundar som vistades på hunddagis (12,5 %) än de som inte gjorde det (7,9 %) även om denna skillnad inte är signifikant. Odds ratio (OR), beräknades för de olika exponeringarna. De variabler med högst värden och som visar en tendens till att vara associerade med en ökad risk för endoparasiter var kön (tik), OR=2 (CI 95 %, 0,96 - 5,96), vistelse på hunddagis, OR=2,4 (CI 95 %, 0,37 - 8,06), och exponering för bytesdjur, OR=4 (CI 95 %, 1,58 - 10,11). Endast sambandet mellan exponering för bytesdjur samt nematodinfektion och tid sedan senaste avmaskning var signifikant (p= 0,006 respektive p=0,0009). Sammanfattningsvis visar studien en låg prevalens av endoparasiter hos vuxna friska hundar i Sverige.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)