Akutmottagningars omhändertagande av patienter med akut smärta

Sammanfattning: Smärta är ett centralt fenomen inom vården och en av de vanligaste orsakerna till vårdkontakter. Smärta är alltid en subjektiv upplevelse och behandlingen behöver därmed anpassas efter varje enskild individ. Att lindra lidande är ett av sjuksköterskans grundläggande ansvarsområden och behandlingen av patienter med smärta skall utföras enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, vilket bland annat innebär korrekt bedömning av smärta samt dokumentation och utvärdering av given behandling. Syftet med detta fördjupningsarbete var att göra en litteraturöversikt över akutmottagningars omhändertagande av patienter med akut smärta. Resultatet bygger på 11 vetenskapliga artiklar som sökts i databaser respektive manuellt. Materialet bearbetades utifrån en beskrivning för en litteraturöversikt. Fyra huvudsakliga områden inom akutmottagningars omhändertagande trädde så småningom fram, vilka presenteras i resultatet. Det framkom att det finns stora brister inom smärtskattning och dokumentation, att tiden till smärtlindring ofta är mycket lång, att alla med smärta inte får smärtlindring samt att patienterna trots dessa brister visades ha stor tillfredsställelse med behandlingen på akutmottagningen. Det framgick även mycket tydligt att i de fall interventioner genomfördes för att förbättra smärtlindringsarbetet på akutmottagningar, att behandlingen blev mycket bättre på alla plan. En bristande kommunikation mellan personal och patienter verkar vara en betydande faktor för att smärtlindringen ser ut som den gör idag. Patienter informeras inte tillräckligt om att risken för beroende vid användningen av vissa smärtstillande preparat, är minimal. I många fall har vårdpersonal inte heller tillräcklig kunskap inom området smärtlindring. Trots patienters tillsynes höga tillfredsställelse får den inte användas som måttstock för att avgöra om själva smärtlindringen är adekvat eller inte. En viktig slutsats som sålunda kan dras är att problemen gällande smärtlindring fortsatt behöver uppmärksammas så att förbättringsarbete kan göras, vilket visat sig vara lönsamt för både patienter och personal.