Köpenhamns skyfallsplan : en förebild?

Sammanfattning: Klimatet är i förändring vilket resulterar i nya väderförhållanden och förutsättningar. Fler intensiva regn förväntas bli ett resultat av en ökad medeltemperatur. Det gör att städer behöver planeras och utformas för att klara av de förändrade nederbördsmängderna, vilket blir problematiskt då ytan ofta är begränsad i urbana miljöer. Med detta som utgångspunkt och att Köpenhamn 2011 drabbades av ett extremt skyfall växte ett intresse fram för städers skyfallshantering som ett sätt att klimatanpassas. Att klimatanpassa städer är ett omfattande ämne och i detta arbete kommer enbart anpassning till skyfall att undersökas. Skyfallet 2011 påverkade Köpenhamns kommun så att kommunen tog ett helhetsperspektiv kring skyfallsproblematiken. Hur Köpenhamns stadslandskap påverkas av skyfallsplanen studeras i detta arbete utifrån forskning, officiella dokument och platsbesök för att undersöka skyfallshantering ifrån olika aspekter. Arbetet baseras på en litteraturstudie för att förstå innebörden av en skyfallshantering ur ett stadsutvecklingsperspektiv. För att undersöka stadslandskapets påverkan av en skyfallsplan har också en Mervärdesmodell utvecklats. Grönska, vistelse och mobilitet har valts som parametrar för en inriktning mot landskapsarkitektur. Fyra platser som har omgestaltats för att skyfallssäkras har besökts och observerats med hjälp av Mervärdesmodellen. Arbetet indikerar att efter implementering av en skyfallsplan kan det i stadslandskapet utvecklas multifunktionella platser. Det kan vara av vikt att utvärdera platser som genomgått skyfallsåtgärder för att ta lärdom av tidigare erfarenheter. De gamles by och Tåsinge Plads har uppnått mervärden med en attraktiv, naturlik och rumsskapande grönska, trots deras begränsade utrymme. Folehaven och Sankt Annæ Plads är två platser som inte uppnådde samma kvalitéer som de två ovannämnda platserna. De hade istället ett mer enformigt uttryck och bristande artrikedom. Att ha i beaktning är dock att de två sistnämnda platserna är trafikerade gator, vilket kan framhäva vikten av att utvärdera varje enskild plats beroende på platsens förutsättningar. Sammanfattningsvis tyder arbetet på att vatten kan ses som en resurs som blir synlig i stadslandskapet istället för att enbart hanteras som ett problem. Detta är ett sätt att göra urbana miljöer resilienta mot framtida klimatstörningar, i detta arbete mot skyfall. Genom att göra om den traditionella vattenhanteringen som huvudsakligen består av underjordiska rörledningssystem där spillvatten blandas med regnvatten omformas systemet för att anpassas så att det kan hantera stora mängder regn. Detta bland annat genom lokalt omhändertagande av regnvatten och separata ledningssystem för regn- och spillvatten. Genom att göra om befintliga gator och platser i staden till skyfallsvägar, gröna vägar eller fördröjningsboulevarder/platser tillsammans med nedgrävda rörlösningar har Köpenhamn planerat för en infrastruktur som ska kunna avleda och fördröja regnvatten till recipienter, bort från områden där vattnet inte riskerar att orsaka skada. På grund av osäkerheten kring klimatförändringarnas påverkan förespråkar ett flertal forskare att flexibla lösningar som består av grönblå metoder är att föredra. Grönblå lösningar har dessutom potential till att bidra till mervärde och multifunktionella platser i urbana miljöer. En oro nämns dock i flera studier att dessa värden försummas när rörlösningar får ta för mycket utrymme i skyfallsimplementeringarna och Köpenhamn nämns som ett exempel på detta. Problematiken kring skyfallssäkring beror dock på svårigheten i att göra om befintlig struktur, volymen vatten som ska hanteras vid skyfall och ekonomiska aspekter. Dessa faktorer tillsammans med visionen att mervärden ska inkorporeras med skyfallslösningar när en plats görs om, och samtidigt ha kapacitet att skyfallssäkra staden gör det hela komplext.