"Skogen är mitt hem" : En ekokritisk analys av Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter

Sammanfattning: Det finns två miljöer som kontrasterar i Ronja Rövardotter. Borgen och skogen. Borgen kan stå för kulturen och tryggheten, medan skogen står för friheten men också det farliga. Skogen blir också en fostrare som lär Ronja om livet och om sig själv, sina egna rädslor och förmågor. Det är också i skogen Ronja lär sig medkänsla och medmänsklighet. Naturen för också Ronja och Birk samman. Ronja Rövardotter påvisar pastorala mönster i det att Ronja lämnar kulturen för att ge sig ut i skogen och upptäcka naturen och växa som människa. Konstrasten mellan borgen och skogen, kulturen och naturen är också ett pastoralt mönster. Likaså finns det en slags ”civilisationskritik” i Ronjas kritik mot den kultur som borgen och rövarna utgör, där hon ifrågasätt rövarnas värld. Naturen blir även mötesplats för kärleken, ett annat pastoralt motiv. Men trots pastorala inslag i naturgestaltningen blir naturen aldrig pastoral i sin helhet, i sin hela framställning, eftersom den klassiska idyllen aldrig kan vara farlig. Ronjas skog är ett otämjt landskap, lika hotfullt och farligt som vackert och underbart (precis som livet självt). Därför passar tropen den sublima vilda naturen bättre in på naturgestaltningen i Ronja Rövardotter. En sak som dock inte stämmer in med tropen den vilda naturen i är att det egentligen inte finns någon skarp gräns mellan skogens vilda natur och borgens ”civilisation”. Det finns små kontraster mellan dem, men mentaliteten är densamma, nämligen vild. Allting är lika vilt i Ronja Rövardotter, människorna är lika mycket vild natur som naturen själv. Människornas känslor speglas i naturen eller om det är naturen som speglas i människorna. Här suddas gränsen mellan Ronjas ”kultur” och natur ut.Naturen är inte heller bara fina scenerier i romanen. Den är något att räkna med och respektera. Den är en deltagare i berättelsen, ett subjekt, som integrerar med de andra personerna i romanen, så som till exempel Ronja och Birk. Detta talar för en ekocentrisk naturgestaltning. Men här finns inte bara en ekocentrism, utan också en antropocentrism, då det gäller tämjandet av vildhästarna. Trots detta har Ronja Rövardotter ändå ett ekocentirskt budskap i det att Ronja och Birk (för det mesta) lever i kärlek, respekt och samlang med naturen. På så sätt är berättelsen om Ronja inte bara en kärlekshistoria mellan människor, utan också en mellan människa och natur.