Förkroppsligat lärande: En studie om gymnasieelevers upplevelse av rörelse i rytmikundervisningen på estetiska programmet med inriktning musik

Sammanfattning: I musikundervisning används rytmikmetoden som en helhetspedagogik för kunskapsinhämtning och för att stärka förståelse för musikteori. I rytmikmetoden är rörelse av kroppen centralt. En grundpelare i rytmikmetoden är praktik före teori eller ”sound before symbol”, alltså att vi behöver uppleva och erfara saker för att sedan kunna lära oss teorin bakom dem. Men hur upplever egentligen eleverna användning av rörelse i undervisningen? Syftet med studien är att undersöka hur gymnasieelever som har valt inriktning musik på Estetiska programmet upplever användning av rörelse i rytmik-och musikundervisningen. Studien undersöker även vilka faktorer som spelar in i hur bekväma eleverna känner sig med att röra på kroppen på rytmiklektioner och hur de upplever att de har nytta av det i sitt eget musicerande. Datainsamling skedde i forma av tre kvalitativa intervjuer med tre personer som har haft rytmik på schemat under sin gymnasiegång varav två av dem går sitt tredje år gymnasiet och en tog studenten för sju år sedan. De fick beskriva rytmiklektioner som de har varit med om och svara på frågor om när de känner sig bekväma eller obekväma med att röra på sig. Resultatet visade på att lärarens instruktioner med tydliga ramar, progression i svårighetsgrad i övningar och gruppdynamik var faktorer som påverkade om informanterna kände sig bekväma eller inte. När det kom till sitt eget musicerande upplevde informanterna att de hade fått ökad kroppsmedvetenhet och kände sig friare i kroppen vid övning och uppspel, och att de blivit mer lyhörda på sina medmusiker i ensemblespel.