Hur kan elever förväntas utveckla identiteter om de inte ges möjligheten till det

Sammanfattning: Denna uppsats ämnar att undersöka den roll subjektifikation har i grundskolans historieundervisning. Genom att tillämpa kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med verksamma historielärare kring en planering av ett ämnesområde, är målet att utforska lärarens inställning till olika aspekter av utvecklingen av det autonoma identitetsskapande samt hur de inkluderas eller exkluderas i undervisningen. Därmed kan den problematik som det autonoma identitetsskapandet möter i elevens utbildning uppenbara sig. Det finns skilda åsikter om hur eleven utvecklar ett autonomt identitetsskapande. Dock går det ofta att urskilja en återkommande tanke om att utvecklingen av det autonoma identitetsskapandet är en tvåstegsprocess. Eleven behöver utveckla förmågan att adaptera befintliga eller skapa nya värderingar. Dessa värderingar måste sedan uttryckas i ett socialt sammanhang, i syfte att få de erkända eller bestridna. Det är denna tvåstegsprocess, samt aspekter av historieundervisningen som påverkar den, som utgör utgångspunkten för uppsatsen. Historieämnet har en relativt unik roll vid elevens identitetsskapande, då det genetisktgenealogiska historiemedvetandet utgör en betydande del i ämnets mål. Då den genetiska tankeprocessen av historiemedvetande innebär ett systematiskt arbetssätt, som grundar sig i kausala led, och kan därför bidra till att elevens världsbild grundar sig i ett längre narrativ. Tillämpningen av det genealogiska perspektivet tillåter eleven att utgå från de existentiella frågor hen har om sig själv och sin omgivning. Om dessa tankeprocesser får möjligheten att fungera i symbios, får eleven möjligheten att besvara de frågor hen har om sig själv genom ett vetenskapligt arbetssätt. Den inställning läraren har till att utveckla ett autonomt identitetsskapande hos eleven, är ofta avgörande för hur väl hen lyckas. Enligt den forskning som undersöktes i samband med skrivandet av detta arbete, är subjektifikationen den aspekt av skolans uppdrag som oftast blir försummad av lärare. Vare sig dess frånvaro i undervisningen främst beror på en generell okunskap eller ovilja är oklart, men dess inklusion är nödvändig då elevens utveckling av ett autonomt identitetsskapande inte sker automatiskt. Det krävs, med andra ord, att läraren har en medveten plan för hur hen ska utveckla de nödvändiga förmågorna hos eleven som utgör det 3 autonoma identitetsskapandet. Vidare kan lärarens attityd till koncept såsom kultur, identitet och historiedidaktiska verktyg påverka hur eleven skapar sina identiteter. Om man utgår från att kulturer och identiteter är fenomen som skapas genom interaktioner, blir de relationella till det sociala umgänget. Tillämpar läraren ett relationellt förhållningssätt till kulturer och identiteter vid undervisningen blir inte elevens identitet låst till en specifik kultur. Hur läraren väljer att utnyttja de historiedidaktiska verktygen för att presentera och bearbeta den historiska kunskapen kan innebära externt inflytande vid elevens identitetsskapande. Oavsett om läraren väljer ett kvantitativt tillvägagångssätt, att överföra så mycket historisk kunskap som möjligt, eller ett kvalitativt tillvägagångssätt, att läraren avgör vilka historiska berättelser som ska behandlas i klassrummet, är det nödvändigt att eleven utvecklar ett systematiskt arbetssätt, grundad i elevens källkritiska förmåga, för att hantera den historiska kunskapen. Den datainsamling som utfördes i samband med uppsatsen, påvisade en viss ambivalens hos de deltagande lärarna. Även då lärarna uttryckte sin uppskattning för behovet av ett autonomt identitetsskapande, var det tydligt att det inte hade varit i åtanke vid varken planeringen eller genomförandet av ämnesområdet i fråga. Dock gick det att urskilja aspekter, från de undervisningsmoment som presenterades, som skulle eventuellt kunna bidra till att eleven utvecklar ett autonomt identitetsskapande, men eftersom det inte fanns en aktiv ansträngning av lärare eller elev att utveckla de nödvändiga förmågorna måste man fråga sig hur väl eleven lyckas med detta.