Minska smågrisdödligheten : ett försök att med små medel minska dödligheten första veckan i smågrisens liv

Detta är en M1-uppsats från SLU/Department of Biosystems and Technology (from 130101)

Sammanfattning: Smågrisdödligheten ökar ju fler smågrisar suggan föder då det krävs mer av suggan bland annat en större försiktighet för att inte trampa eller lägga sig på sina smågrisar. Det krävs också att suggan har en bra mjölkproduktion för att kunna försörja ett större antal smågrisar. Suggan och smågrisen har olika behov när det gäller temperatur i sin omgivning, därför är det vanligt att dela upp boxen i olika ”temperaturzoner” med hjälp av värmelampa och eller golvvärme. I en grisningsbox finns det oftast en smågrishörna dit det är avstängt så att suggan inte kan ta sig in. I denna smågrishörna finns det möjlighet att få upp en högre temperatur och lockande ljus med hjälp av värmelampa. Detta är ett bra hjälpmedel till att få en säker miljö för smågrisen och där den kan ligga utan att riskera att bli trampad eller klämd av suggan. Att ha en dragfri och rätt tempererad miljö i smågrishörnan bidrar till att smågrisarna själva söker sig dit och chansen att de överlever de första dagarna i livet ökar. Vid försökets start delades suggorna först upp i åldersklasser, unga och gamla suggor för att få en jämn fördelning åldersmässigt. Efter denna indelning delades suggorna upp i två olika grupper, en kontrollgrupp och en s.k. omsorgsgrupp. För att skapa en gynnsam miljö i stallet, som är av äldre modell, valde jag att använda mig av fyra olika åtgärder. Första åtgärden var att kontrollera flödet på vattennipplarna till suggan för at hon ska få i sig tillräckligt mycket vatten och på så vis ha en god aptit och hålla en hög mjölkproduktion. Andra åtgärden var att undvika drag i smågrishörnan. Därför kompletterades smågrishörnan med tak över för i form av flyttbara plexiglas. Tredje åtgärden var att kontrollera miljön i hyddan med temperaturmätning med hjälp av IR- termometer. Att se hur smågrisarna ligger under lampan är också ett bra hjälpmedel för att veta om temperaturen är rätt. De ska ligga bredvid varandra på sidan vid en behaglig temperatur. Ligger de i en hög visar det att de utsätts för drag eller att lampan är för högt upp för att ge tillräcklig värme. Som fjärde åtgärd använde jag mig av skift di som en åtgärd för att de små i kullen skulle få en bättre förutsättning att få i sig råmjölk och bli mer konkurrenskraftiga. Det innebär i stora drag att de stora smågrisarna tas bort från juvret så att de små får mat tillsammans med några större kullsyskon som stimulerar suggan. Dessutom gjordes en extra kvällsrunda under grisningen för att ha mer tillsyn. Denna åtgärd gynnade dock både omsorgsgruppen och kontrollgruppen. Mitt resultat visade att det fanns en positiv skillnad mellan smågrisarna i ”omsorgsgruppen” jämfört med de i ”kontrollgruppen” men att antalet avvanda per kull inte var signifikant då mitt material var litet med få suggor under en kort period. I försöket hade jag totalt med 44 suggor varav 33 togs med i bearbetningen (17 i kontroll- och 16 i omsorgsgruppen). Då det är stor variation i materialet när man mäter smågrisdödlighet krävs det många fler kullar i varje behandling för att visa signifikanta resultat. Jag har under mitt försök hittat andra intressanta lösningar att prova. En väl strödd och mjuk yta, där smågrisarna kan boa ner sig, har minst lika stor effekt som att ha tak över smågrishörnan har jag blivit övertygad om. En annan sak som skulle vara intressant att prova är att ha en slags gummibeklädnad på golvet i smågrishörnan som gör att även om halmen glider undan så är platsen utan strö ändå mjuk att ligga på.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)