Rättfärdigande retorik - En kvalitativ textanalys om hur de dramatiska vallöftesbrotten om Barsebäck 2 1976 och lagen om tillfälliga ID-kontroller 2015 rättfärdigades

Sammanfattning: Hur rättfärdigas dramatiska vallöftesbrott? Forskning visar att partier tenderar att uppfylla de löften som anges i valmanifest. Rådande forskningsfält kan emellertid inte ge några svar på hur politiker rättfärdigar dramatiska vallöftesbrott. Eftersom brutna vallöften kan skada relationen mellan politiker och väljare, är vetskap om hur politiker bemöter kritik om att ha svikit sina vallöften viktig för att väljare ska kunna fatta informerade beslut om huruvida politiker har tagit ansvar för sina handlingar. Vetskap om politikers rättfärdigande retorik är också viktig för att den ger ökad kunskap om makthavares beteende i pressade situationer. För att undersöka hur dramatiska vallöftesbrott rättfärdigas studeras den politiska retoriken av två iögonfallande fall av dramatiska vallöftesbrott: laddningen av kärnkraftverket Barsebäck 2 år 1976, vilken utgjorde ett vallöftesbrott av Centerpartiet, och införandet av lagen om tillfälliga ID-kontroller år 2015, vilken utgjorde ett vallöftesbrott av Miljöpartiet. Material i form av riksdagsdebatter, en partiledardebatt, en presskonferens och medieuttalanden studeras genom en kvalitativ textanalys. Frågor som har ställts till texterna utgår från apologia-teorin, en central teori inom retorik och kriskommunikation. Resultaten visar att politiker använder sig av fyra tillvägagångssätt för att rättfärdiga sig: de förnekar att vallöftesbrottet har skett, de hävdar att någon annan är skyldig för vallöftesbrottet, de framställer vallöftesbrottet som mindre anstötligt eller ber om förlåtelse för vallöftesbrottet. Slutsatsen är att politiker använder sig strategiskt av retorik för att frigöra sig från ansvar vid dramatiska vallöftesbrott.