Samsjuklighet kräver samsyn : En kvalitativ undersökning om yrkesverksammas erfarenheter av att arbeta med individer med samsjuklighet

Sammanfattning: Samsjuklighet definieras korfattat som en samförekomst av ett missbruk och en psykisk funktionsnedsättning. Inom begreppet ryms en stor variation i allvarlighetsgraden gällande såväl den psykiska sjukdomen som missbruket. Utöver detta förekommer dessutom oftast ytterligare brister inom områden som boende, ekonomi och sociala kontakter. Individer med samsjuklighet är därmed i behov av insatser från flera olika myndigheter och verksamheter. Syftet med uppsatsen är att undersöka professionella inom olika verksamhetsområdens erfarenheter av att arbeta med individer med samsjuklighet. Intresset har varit att få en ökad förståelse för de olika verksamheternas funktion i arbetet med samsjuka individer. Undersökningen har genomförts med hjälp av kvalitativa intervjuer och analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Respondenterna bestod av sex personer, vilka arbetade inom psykiatrin, frivården samt två skilda kommunala öppenvårdsverksamheter. Resultaten visar att skilda synsätt gällande individens problematik, samt det delade huvudmannaskapet mellan kommun och landsting, kan medföra att en individ med samsjuklighet faller mellan stolarna. För att motverka detta krävs ett nära samverkansarbete mellan olika verksamheter, där individens totala behov tillgodoses. Framträdande var också vikten av att skapa allians i relation till klienten i arbetet med samsjuka individer, vilket förutsätter ett lösningsfokuserat och motivationshöjande arbetssätt. Samtidigt beskrevs relationsskapandet som svårt och tidskrävande, mycket på grund av att dessa individer tidigare blivit illa bemötta inom vården samt stigmatiserade utav sin omgivning.