Religionsfrihet i arbetslivet - frihet till och från religion

Sammanfattning: Rätten att ha en religion eller trosuppfattning anses vara en mänsklig rättighet och finns skyddad både på ett nationellt och internationellt plan. Artikel 9 i Europakonventionen är den högsta rättskällan och skyddar den enskildes rätt till sin tro och till viss del även rätten att manifestera denna. Konventionen skyddar även den som är utan en religiös övertygelse från att få utstå manifestationer och påtryckningar från andra religioner. Detta kallas den positiva och den negativa religionsfriheten: frihet till och från religion. I Sverige finns skyddet för religionsfrihet dels reglerat i regeringsformen, dels i diskrimineringslagen. Europakonventionen kan också åberopas i nationella domstolar. Sverige är idag ett mångkulturellt land och det är inte ovanligt att svårigheter uppstår när människor med olika religiösa övertygelser ska leva sida vid sida. Samhället och arbetslivet är uppbyggt kring den kristna tron, som är den största religionen i vårt land. Detta syns i vår almanacka där veckodagar och helgdagar till stor del bygger på kristendomen. Personer som inte delar denna religiösa övertygelse skulle säkerligen vilja vara lediga under andra dagar eller andra tidpunkter men detta kan orsaka problem på en arbetsplats. I arbetslivet kan problematik uppstå när en arbetstagare kräver rätt till religionsfrihet. Detta kan innebära krav på ledighet, krav på att få bära speciell religiös klädsel eller en vägran att utföra vissa arbetsuppgifter. Arbetsgivaren hamnar i en svår situation då han genom aktiva åtgärder ska verka för att arbetsplatsen ska lämpa sig för alla arbetstagare oavsett kön, etnisk tillhörighet och religion eller annan trosuppfattning. Samtidigt är det viktigt att andra arbetstagares negativa religionsfrihet inte begränsas, och att de inte utsätts för religiös påtryckning. Rätten till religionsfrihet är lika stor som rätten att stå utanför.