HBT-patienters upplevelser av bemötande i vården

Sammanfattning: Hälsoläget hos HBT-personer (homo-, och bisexuella och transpersoner) är generellt sett sämre än den övriga befolkningen, vilket relateras till diskriminering, utsatthet, och rådande normsystem i samhället, som benämns hetero- respektive cisnormativitet. Dessa yttrar sig bland annat genom att människor antas och förväntas vara heterosexuella, respektive förutsätts ha en könsidentitet som överensstämmer med deras kroppsliga kön. I vården kan detta medföra bemötande- och kunskapsproblem då vårdpersonal möter HBT-personer. Att uppfylla de mål som föreskrivs i hälso- och sjukvårdslagen samt att efterkomma Diskrimineringslagen försvåras härigenom. Forskning visar att många HBT-personer upplever sig diskriminerade och kränkta i sina kontakter med vården, vidare framkommer i studier att det finns en okunnighet i vården om hur ett gott bemötande ser ut för HBT-patienter. För att en förändring ska kunna komma till stånd i vården är det av vikt att få kunskap om hur HBT-patienter upplever bemötandet i vården. Syftet med uppsatsen var att belysa HBT-patienters upplevelser av bemötande i vården. För att få en ökad förståelse av fenomenet valdes att genomföra en litteraturstudie med analys av kvalitativa artiklar. Analysen gav tre huvudteman: Nekad sin identitet; Sedd som individ; och Okunskap och oförståelse. HBT-patienter kunde uppleva hur vårdpersonal bemötte dom på ett respektlöst sätt; vidare hur deras sociala sammanhang, sexualitet respektive könsidentitet avfärdades; likaså hade de upplevelser av att förfrämligas; de upplevde även att de sågs som onormala. HBT-patienter hade också positiva upplevelser, de kände hur vårdpersonal bemötte dem med hänsyn, bekräftelse och intresse. Upplevelser av okunskap och oförståelse, som yttrade sig i cis- och heteronormativa antaganden; ointresse och ovilja att lära; samt obekvämhet, osäkerhet och oförbereddhet, var även påtagliga. Ämnen som diskuteras är bland annat bekräftelsens betydelse för människan, och dess centrala funktion i vårdrelationen, samt behovet av ökad HBT-kunskap och medvetenhet.