Sjuksköterskans erfarenheter av att smärtbedöma patienter med demenssjukdom : En kvalitativ litteraturöversikt

Sammanfattning: Bakgrund: Smärta är komplext och individuellt. På grund av den kognitiva nedsättningen är det svårt för demenssjuka patienter att smärtskatta sig själva. Det är alltid sjuksköterskans ansvar att smärtbedöma patienter. Det uppstår en utmaning när patienten inte kan föra sin egen talan på grund av demenssjukdom. Som sjuksköterska krävs kompetens om såväl smärtbedömning som vilket sorts smärtskattningsinstrument som lämpar sig för den individuella patienten. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att smärtbedöma patienter med demenssjukdom inom slutenvården. Metod: Kvalitativ litteraturöversikt där tolv artiklar från 2010 till 2022 inkluderades som berörde syftet. Artiklarna hittades genom Cinahl, Medline samt genom manuella sökningar. Resultat: Resultatet gav tre huvudteman: erfarenheter av hinder, erfarenheter av smärtskattningsinstrument samt sjuksköterskans professionella roll. Vidare identifierades sex subteman: arbetsmiljöns hinder, kommunikativa hinder, effektiviteten av smärtskattningsinstrument, pålitligheten av smärtskattningsinstrument, interprofessionellt arbetets betydelse samt sjuksköterskors kunskap. Slutsats: Studien visar att kommunikativa barriärer är svåra att överkomma inom smärtbedömning. Då befintliga smärtskattningsinstrument kan upplevas bristfälliga, tenderar sjuksköterskor att förlita sig på tidigare erfarenheter. Det finns resurser för att underlätta smärtbedömningen av dementa patienter. Smärtbedömning av dementa patienter inom slutenvården är ett relativt outforskat ämne som kräver vidare forskning