Kapitalkrav, cykler och bankers utlåningsförmåga

Sammanfattning: Syfte: Arbetet syftar till att utröna från ett intressentperspektiv vilken av de två värderingsmetoderna värdering till verkligt värde och anskaffningsvärdemetoden som bör användas av banker för att tillfredsställa de viktigaste intressenternas behov. Metod: En kvalitativ dokument- och litteraturstudie har gjorts. Lagstiftning och redovisningsmodeller har också studerats. Utifrån intressentrelevansmodellen (eng. stakeholder salience) har Baselregleringens intressenter tagits fram. Tre marknadsscenarion - uppgång, nedgång och krasch - har använts för att exemplifiera hur intressenterna påverkas vid val av olika redovisningsmodeller i de olika marknadsscenarierna. Teoretiska perspektiv: Teoretisk utgångspunkt har varit intressentrelevansmodellen (eng. stakeholder salience), vilket är en utveckling av intressentmodellen. Intressentrelevansmodellen har vi använt som ett verktyg för att kategorisera och analysera några av Baselregleringens och redovisningens intressenter. Empiri: Huvudsakligen en litteraturstudie av tidigare material i angränsande ämnen, men också studier av Baselregleringens utformning, tillhörande dokument om hur den implementeras, används och dess utfall samt prognoser och modeller av hur marknadssituationer påverkar bankers utlånings- och fortlevnadsmöjligheter när de olika redovisningsmodellerna används. Slutsats Författarna anser att den nuvarande regleringen, med redovisning huvudsakligen till verkligt värde, är den bästa modellen när hänsyn tas till olika intressenters behov. Att redovisa till anskaffningsvärde hade, trots ökad initial stabilitet, sänkt möjligheterna till mer korrekt information och hade på lång sikt bidragit till ett ännu osäkrare finanssystem.