Metodik för kvantifiering av läckage genom fyllningsdammar

Sammanfattning: Fyllningsdammar har ett naturligt läckage genom dammen på grund av dess uppbyggnad av jord- och stenmaterial som har en viss genomsläpplighet. I RIDAS finns krav att läckaget skall övervakas nedströms fyllningsdammar för att upptäcka långsamtgående förändringar av läckagets storlek. Läckagemätningar vid fyllningsdammar registrerar inte endast läckaget genom dammen utan påverkas av yttre faktorer såsom nederbörd och sprickor i berggrunden. Vidare kan nederbördsregistreringar ha osäkerheter som gör att den sanna nederbörden inte mäts. Syftet med detta examensarbete är att studera och kvantifiera hur de yttre faktorerna påverkar läckagemätningar vid fyllningsdammar. En fallstudie med inpumpningsförsök har utförts för att bedöma hur ett simulerat läckage påverkar mätöverfall M6 och M7 vid en svensk dammanläggning. Ett annat syfte med inpumpningsförsöken var att utreda nederbördens avrinningsväg samt att upptäcka förluster av läckagevatten på sin väg till mätöverfallen. Inpumpningsförsöken begränsades till två punkter i terrängen nedströms den studerade dammen där vatten pumpades ut i terrängen. Nederbörden som studeras avser endast regn och vid analys begränsas utvärdering mellan läckagemätningar och de yttre faktorernas påverkan till inhämtad indata under inpumpningsförsöken. Det ena inpumpningsförsöket påverkades av pågående snösmältning vilket påverkade resultaten negativt. Resultaten från det andra inpumpningsförsöket tyder på att inhämtad indata från nederbördsregistrering behöver korrigeras med hänsyn till vindförluster samt att de automatiska givarna i mätöverfall M6 och M7 mäter fel. Vid jämförelse mellan nederbörd, inpumpat vatten och läckage genom dammen mot registrerat vatten i mätöverfall M6 registreras 57 procent av det mängden vatten i mätöverfallet. När hänsyn tas till vindförluster, evapotranspiration samt att det registrerade flödet räknas om efter manuella mätningar av vattenhöjden över mätöverfallet har mätöverfallet registrerat 86 procent av mängden vatten. Detta ger en indikation på betydelsen av att korrigera indata för nederbördsregistreringen samt att givarens felmarginaler i mätöverfallen är av betydande storlek. Denna studie indikerar på för stora felmarginaler vid flödesregistreringen för mätöverfall M6 och M7 vilket begränsar förmågan att dra slutsatser om hur och i vilken utsträckning de yttre faktorerna påverkar mätöverfallen. Metoden med inpumpningsförsök bedöms vara en bra metod för att utvärdera hur nederbörd påverkar läckagemätningar på utvalda områden i terrängen samt för att försöka hitta förluster av läckagevatten genom dammen. Det bedöms även vara en bra metod för att funktionskontrollera läckagemätningar samt att tillföra en kontrollerad förändring i mätningssystemen som går att mäta och utvärdera. I sin helhet bedöms det vara bättre att jämföra redan registrerad nederbörd mot responsen i mätöverfallen för att försöka förstå i vilken utsträckning nederbörd påverkar läckagemätningar vid fyllningsdammar.