Logopedinsatser vid afasi: arbete med omgivningsfaktorer med fokus på närstående

Detta är en Kandidat-uppsats från Linköpings universitet/Linköpings universitet/LogopediHälsouniversitetet; Linköpings universitet/Linköpings universitet/LogopediHälsouniversitetet

Sammanfattning:

Afasi, en förvärvad språkstörning som påverkar kommunikationsförmågan, kan följa som sekundärt symtom till hjärnskada, exempelvis stroke. Störningar i kommunikationsförmågan kan påverka delaktigheten. Tidigare forskning har uppmärksammat arbetet med omgivningsfaktorer vid afasi och påtalat att det behövs utökad kartläggning. Syftet med studien är att ge en bild av hur logopeder upplever arbete med omgivningsfaktorer vid afasi med särskilt fokus på arbetet med närstående. Datainsamlingsmetod var fokusdiskussioner där logopeder (n=6), i Sydostsverige, från tre olika verksamheter deltog. I studien framkom att logopederna eftersöker tydligare struktur, rutiner och metoder i arbetet med såväl närstående som med alternativa kommunikationslösningar. De största skillnaderna mellan det akuta skedet och de senare rehabiliteringsskedena tycks vara längd av kontaktperiod med patient och närstående och som följd av det olika fokus i behandling samt olika möjligheter till närståendekontakt. Hur mycket de närstående involveras i rehabiliteringen verkar bero dels på logopedens arbetssätt, dels på närståendes engagemang. Studien är enbart baserad på logopedernas upplevelse av arbete med omgivningsfaktorer. Ett utvecklingsområde kan vara implementering och utvärdering av metoder i kliniskt arbete. Tidigare forskning har belyst närståendes behov av information, men det tycks vara mindre beforskat hur logopeder bör involvera närstående i olika skeden av rehabiliteringsprocessen.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)