Avgörande faktorer för att lyckas starta lantbruksföretag från grunden : hur inträdesbarriärer har hanterats vid inträde i lantbruksbranschen

Sammanfattning: Lantbruksbranschen är kapitalintensiv i förhållande till andra branscher, i Sverige är efterfrågan stor på åkermark och den förväntas bli än större. I kombination med en ökad efterfrågan på mark och arrende i med och ett begränsat utbud har priserna ökat, vilket har orsakat svårigheter att skapa en stabil och lönsam verksamhet. Genomsnittsåldern hos den svenska lantbrukaren är 58 år. Detta kan ses som ett tecken på att det finns höga inträdesbarriärer inom jordbruksverksamhet. Syftet med denna studie är att skapa förståelse för vilka faktorer som är avgörande för att lyckas starta lantbruksföretag från grunden samt identifiera vilka inträdesbarriärer som upplevts vid inträdet och hur dessa har hanterats. För att uppnå syftet har en kvalitativ forskningsstrategi tillämpats där en multipel fallstudie tillämpats. Empirin har samlats in genom intervjuer med tre fallföretag med inriktning växtodling och mjölkproduktion. Studien grundar sig i relevant teori för den insamlade empirin. Teorier som tillämpats är bricolage, intressentmodellen och Porters femkraftsmodell. Utifrån dessa teorier har en teoretisk syntes skapats kopplat till inträdes och etableringsstadium följt av tillväxt och överlevnadsstadium. Sedan har den teoretiska syntesen använts för att analysera den insamlade empirin. Studien har identifierat att avgörande faktorer för att starta lantbruksföretag från grunden är bricolage, diversifiering, socialt nätverk och kunskap. Genom att uppfylla ovan nämnda faktorer har lantbrukarna lyckats etablera och utveckla sin jordbruksverksamhet. De inträdesbarriärer som identifierats är tillgång till distributionskanaler, kostnadsnackdelar oberoende av storlek, stordriftsfördelar och kapitalbehov. Tillgång till distributionskanaler har upplevts som svårigheter vid försäljning, vilket har hanterats genom att tidigt teckna kontrakt samt genom försäljning till flera olika köpare. Vidare har kostnadsnackdelar upplevts vid arrende i förhållande till etablerade företag med ägd mark. Dessa har kunnat överbryggas genom fler verksamhetsgrenar, men även via nära samarbeten med grannar vilket lett till möjligheter att begränsa kostnaderna. Stordriftsfördelar har upplevts som en inträdesbarriär då inträdet i branschen har skett i liten skala, vilket har medfört svårigheter att få förmånliga lån från kreditgivare. Kreditproblematiken har kunnat bemästras genom att förmånliga leverantörskrediterna erbjudits. Med hjälp av leverantörskrediter har företaget kunnat betala efter skörd då intäkterna kommit in. Den sista inträdesbarriär som identifierats är kapitalbehov. Detta har kunnat hanteras med hjälp av kunskap. Med kunskap har tidigare erfarenhet och noggranna kalkyler kunnat visas upp vilket har möjliggjort lån från kreditgivare. Utöver kunskap har EU-bidrag och investeringsbidrag varit till stor hjälp vid finansiering av inträdet.