Återetablering av öring (Salmo trutta L.) med romutsättning : hur effektiv är metoden?

Detta är en Master-uppsats från SLU/Dept. of Wildlife, Fish and Environmental Studies

Sammanfattning: Många vattendrag har påverkats negativt av människan, vilket medfört förändrade förutsättningar för de arter som lever i dessa miljöer. Arter som öring (Salmo trutta) är beroende av biotoper med lämpliga ståndplatser, lekbottnar samt uppväxtområden, dessa habitat har reducerats drastiskt vid exploatering av vattendragen. Även fria vandringsvägar som förstörts vid exploatering är avgörande för en del arter. Trots att många restaureringsprojekt genomförs som återskapar naturliga miljöer i vattendragen samt fria vandringsvägar, är detta inte alltid tillräckligt för att återfå en hållbar öringspopulation. I vissa vattendrag kan ytterligare åtgärder behövas, ett stöd i form av tillskott av öring behövs för att återetablera eller stärka det aktuella vattendragets bestånd av öring. I denna studie används en utvecklad metod av romutsättning som grundar sig i att askar liknande typen av ”Whitlock-Vibert Boxes” fylls med romkorn och grus lämplig storlek. Askarna placerades sedan i en större gallerback omgivet av lämpligt substrat, därefter placerades backen ovanpå botten av vattendraget. Jämfört med andra metoder av romutsättning där metoderna grundar sig i att rommen grävs ned i vattendragets naturliga bottensubstrat gör metoden i denna studie unik. Metoden medför bland annat att optimala förutsättningar för syretillförsel ges till rommen samt att en skyddad miljö skapas, vilket medför hög överlevnad av rommen. Studiens syfte var att utreda hur effektiv romutsättning är för att återetablera öring i biotoper som restaurerats i Manjaurån och Månsträskån som ingår i Vindelälvens avrinningsområde, Västerbottens län. Romutsättningen inleddes under 2016 och utsättningen skedde i sex lokaler under en femårsperiod, tre lokaler i Manjaurån och tre i Månsträskån. Det data som analyserades i studien är taget från elprovfisken mellan åren 2015-2020 där årsungar av öring (0+) samt öringar äldre än ett år (>0+) fångades. De huvudsakliga resultaten från studien var att det fanns signifikanta skillnader i täthet av öring före och efter romutsättningen samt att romutsättningen på sikt skapar bestånd av öring med flera åldersklasser.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)