En mil utan jäkt och stress : En genusanalys av marknadsföring inför Tjejmilen 1984-1989

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att undersöka hur Tjejmilen marknadsfördes av arrangörerna från premiäråret 1984 till och med 1989, för att ta fasta på hur distinktionen mellan manligt och kvinnligt kön framställs och hur detta i förlängningen kan få betydelse för förståelsen av deltagandet i Tjejmilen. Studien har en poststrukturalistisk diskursteoretisk ingång och genomförs genom en kombinerad diskurs-, text- och bildanalys. I närläsningen av materialet som består av den marknadsföring arrangörerna skickade ut inför Tjejmilen mellan åren 1984 och 1989 har dessa teman varit centrala: hur kön konstrueras i materialet, anspelning på ett kvinnligt självförverkligande, vilken roll kön spelar i sammanhanget samt hur manliga respektive kvinnliga idrottare presenteras. Analysen visar att diskursen kring kvinnors idrott i marknadsföringen konstruerar och reproducerar bilden av idrottande kvinnor som passiva och måttfulla i sitt idrottsutövande, samtidigt som marknadsföringen anspelar på kvinnligt självförverkligande genom att lyfta hälsofrämjande aspekter och framgångsideal relaterat till idrottsutövande och presentera ett alternativ till idrottskvinnor som passiva genom att artikulera vältränade kvinnor i bild- och textmaterialet.