Beaktas barnets vilja? - En granskning av domskälen i senare tingsrättspraxis

Sammanfattning: Rätten för alla barn att bli hörda och att tas på allvar utgör en av de grundläggande principerna i FN:s barnkonvention. Konventionen lyfter fram barnets rätt att uttrycka sina åsikter och föreskriver särskilt att barnet ska beredas möjlighet att höras i alla domstolsförfaranden som angår barnet. Rättsförhållandet mellan barn och föräldrar regleras i föräldrabalken. Ett barn står som regel under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem. Vårdnaden består till dess att barnet har fyllt 18 år eller dessförinnan ingår äktenskap. Har föräldrarna gemensam vårdnad men inte bor tillsammans kan barnet bo tillsammans med en av föräldrarna eller växelvis hos båda. Vid avgörande av alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge skall hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. I denna uppsats undersöks hur underrätterna i Sverige tillämpar och redovisar förutsättningarna i föräldrabalken och barnkonventionen när de dömer i frågor om barns boende. En genomgång har gjorts av de senaste två årens tingsrättsdomar i syfte att ta reda på om, när och hur barnets vilja beaktas i fråga om barnets eget boende. Undersökningen omfattar 109 domar varav cirka 70 % utgörs av domar som grundas på föräldrarnas överenskommelse. Granskningen visar att det för många barn inte redovisas något om dess vilja i domskälen. Detta gäller i princip alltid när avgörandet grundas på föräldrarnas överenskommelse. I de mål där domstolen avgör en tvistig boendefråga saknas redovisning av barnets vilja i knappt 60 % av målen. Mot denna bakgrund blir uppsatsens slutsats att det är tveksamt om rättstillämpningen i tingsrätterna kan bedömas uppfylla de krav som barnkonventionen ställer.