Kulturkompetens på gott och ont En kvalitativ studie om vad kulturkompetens är och hur det används i det sociala arbetet på ett familjecenter i Västra Götaland.

Detta är en Kandidat-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för socialt arbete

Sammanfattning: Studien syftar till att undersöka hur personal och ledning på ett familjecenter definierar begreppet kulturkompetens och hur de använder det i arbetet med barnfamiljer och eller barn, oftast av utländsk härkomst, som kommer till centret på uppdrag från Socialtjänsten. Avsikten är att belysa fördelar och nackdelar, som i studien kallas för framgångar och fallgropar, relaterat till att använda sig av kulturkompetens i arbetet. Avslutningsvis lyfter studien fram respondenternas tankar och idéer för ett förbättrat arbete med kulturkompetens i framtiden. Studien är genomförd utifrån en kvalitativ metod och empirin har inhämtats genom semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar på att det inte finns en entydig definition kring begreppet kulturkompetens. Detta styrks även av tidigare forskning som presenteras i studien. I intervjuerna framträdde två delvis olika synsätt, för det första kulturkompetens sett som ett förhållningssätt och för det andra kulturkompetens som en kombination av förhållningssätt och förvärvad kunskap. Kulturkompetens finns som ett fortgående inslag i arbetet på familjecentret, och kommer till uttryck på olika sätt. Det framkommer att bemötande och medvetenhet är centrala inslag för att kunna utföra ett bra arbete i mötet med människor av olika kultur. Det respondenterna önskar för framtiden är en levande och öppen diskussion, som ett fortgående inslag i verksamheten. Arbetets slutsats visar på att det finns ett gemensamt behov av att utbyta erfarenheter och kunskap kring kulturkompetens i arbetet. Det pekar också på värdet av värdegrundsdiskussion kring ämnet i fråga. Uppsatsen indikerar att kulturkompetens ännu inte är definierat på ett adekvat sätt utifrån fenomenets betydelse för socialt arbete. Den visar också på det olämpliga att i socialt arbete föreskriva direkta steg att följa i arbetet när det handlar om bemötande, och om att utveckla ett professionellt förhållningssätt gentemot klienter från andra kulturer, exempelvis med utländsk härkomst. En önskvärd definition av kulturkompetens lyder som följer: I ett öppet förhållningsätt i mötet emellan två eller fler individer där tidigare erfarenhet och kunskap utgör en grund för var och ens tänkande, och där förhållningssättet med frågor istället för antaganden klargör och bidrar till att mötas utan fördomar.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)