Barnen som flyr ensamma är de mest utsatta : En kvalitativ studie av fyra ensamkommande afghanska flyktingbarns upplevelse av integrationsprpcessen i Sverige

Detta är en Kandidat-uppsats från Högskolan i Halmstad/Akademin för hälsa och välfärd

Sammanfattning:

Syftet med denna studie är att öka förståelse för hur fyra ensamkommande flyktingbarn upplever det nya samhället, samt det som görs för att underlätta deras  integrering i Sverige. Att lämna sitt hemland och vara på flykt för en bättre framtid är ett beslut som varje ensamkommande flyktingbarn har tvingats möta, och lämna sin komfort zon. Denna forskning utvärderar effekterna av påtvingad invandring och de copingmekanismer som fyra ensamkommande barn använde när de påbörjar sin resa till frihet och en fristad i Sverige. Dessutom så undersöker denna uppsats det mottagandelandet Sverige, och tillgången till resurser för att underlätta deras integration i det svenska samhället, både på kommunal och nationell nivå. Fokus i denna uppsats är delvis på de svårigheter dessa ungdomar genomgår i hemlandet och den kulturchock och det tryck att anpassa sig som de möter i det nya landet. En kvalitativ forskningsmetod används i denna uppsats, som undersöker subtila nyanser av bilden på ensamkommande flyktingbarn. I denna uppsats används semi-strukturerade intervjuer för att samla in kvalitativa data, vilket gör att de svarande får tid och utrymme att dela sina känslor. Fokus i intervjun bestäms av forskaren då det finns områden som bedöms behöva en djupgående undersökning. Berättelserna analyseras med hjälp av kristeori och teorier om invandrings- och flyktingprocesser som en ämnesteori, och vi skiljer på två olika faktorer, 1. Resan bestående av dramatiska konsekvenser, såsom trauma, frustration, förföljelse, och sist men inte minst ”separationsångest". 2. Stress till följd av den nya kulturen och trycket för snabb anpassning och förändring.

 

 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)